När Lithén ombedes att sammanfatta känslorna efter sitt NM i Norge blir det så här:
– Inte så bra. Jag hade inte alls någon bra dag och underpresterade, hade förhoppningar att få ut personliga rekord – och även en liten förhoppning att ro på norrmannen.
Det är med andra ord ettan i Norden, Kim Eirik Tollefsen, som framför allt har varit vassare i ryck. Nu satte han upp 162 kilo i ryck och 203 i stötmomentet. På förhand kändes den totalen inte omöjlig.
– Jag vill inte gå in på exakta vikter men har lyft ganska mycket mer på träning än tidigare. Och jag känner ju i träningen att jag hela tiden ÄR på väg framåt. Sedan är det svårt att säga om jag hade kunnat lyfta mer än Tollefsen i totalen även om jag hade haft en bra dag, analyserar Lithén.
– Det är ju tråkigt men det kan vara så ibland att man inte riktigt har dagen; vet ju att det finns mera, kapital om jag inte får ut.
När Hampus släppte på träningen kände han att det fanns form i sikte.
– Jag var VÄLDIGT förhoppningsfull efter ett träningsläger med landslaget. Det finns mycket mera både i ryck och stöt, men det var tomt på energin. Jag kanske ändå hade tränat ner mig lite för hårt – och ändå lyft lite för stora vikter.
Lithén fick nöja sig med säkerhetsvikterna i både ryck (150 kilo) och stöt (190). I ryck var det tänkt att även ta 156 med marginal och så gå för 160.
– Det var målet. Så missade jag 156 på slarv, lyfte inte riktigt klart. Sedan försökte jag överkompensera i andra försöket. Då var det kört.
När han hade säkrat silvret i stöt var det bara att gå för det.
– Jag ville försöka få med ett pers och vinna i stöt. Men med lång vila blev det tyvärr en beige insats både på 203 och 204 kilo.
Hampus kommer just från sjukgymnasten. Skadorna ramlar på.
– En ny skada som kom innan NM; fick linda handleden extra hårt och tappade lite känsla. Men det är ingen större fara; en Inflammation bara.
27-åringen från Råby, som lyfter för lilla Trosa Atletik, var nära att kvala till VM i september.
– Teoretiskt lever OS-chansen fortfarande då jag har klarat kvalgränsen till EM i Moskva i april nästa år, men som det ser ut nu är det långt bort. Nu kommer det ett VM och ett EM varje år efter OS så jag är helt inställd på att köra på och se hur bra man kan bli just efter 30 – de bästa åren för en tyngdlyftare i min viktklass.
Närmast väntar grundträning och någon tävling i Tyskland i vinter.