"Wow...wow."
Mjukt går Simba in i kvadraten gjord av bommar och piruetterar runt i lugnt tempo. Josefin ger hela tiden instruktioner med skänklar och röst.
– En bra ryttare ska både vara hästens kompis och chef, säger hon.
Ett par veckor väntar tills första avfärden till USA. Tre månader har Nyköpingstjejen då på sig att fixa visum. Tanken är att hon ska skriva in sig på University of Minnesota för att få uppehållstillstånd under ett år och praktisera hos sin tränare Kellie Hinely på en ranch i Orland Kalifornien.
Nästa avfärd blir efter nyår någon gång. Då mer på allvar. Med tanke på att amerikanskan har ett VM-silver i bagaget finns det hur mycket erfarenhet som helst för Josefin att ta in.
– Det är ju en dröm att få hålla på med på heltid, säger hon och ger Simba en klapp på halsen.
Valacken, som egentligen heter Great Crim Salabim, får stanna hemma på gården i Bergshammar. Dels har Kellie, som Josefin tränat för under några år, runt 40 hästar på sin ranch, dels finns det en tanke att Josefine ska hitta en unghäst i USA.
– En trailhäst som jag och Kellie kan träna upp. Simba är 12 år när jag kommer tillbaka och jag vet inte hur länge vi kan tävla tillsammans, säger hon.
Simba, som under hela intervjun står med öronen bakåt, inte för att han är sur utan för att han är helt fokuserad på sin ryttare, är reininghäst från början. Exteriört passar han bra som en sådan med sin kraftfulla bakdel och korta ben.
– Men han fungerar bra i trail också. Jag har lärt honom trail och han har lärt mig reining, förklarar Josefin.
Silver (seniortrail) och brons (amatörtrail) i quarter-SM för ett tag sedan visar att det stämmer. De var dessutom bara en snurr för mycket från att ta silver i reiningen också.
Därför var det extra synd att ekipaget aldrig fick åka ned och mäta krafterna i EM i Tyskland.
– Vi kom till Jönköping innan vi vände. En kompis, som var där nere, ringde och berättade att två hästar hade dött två mil från tävlingsarenan.
Det visade sig vara träskfeber, vilket är en sjukdom som sprids med flugor via vätskekontakt och därför är oerhört smittsam. Många ekipage vände hemåt, hela det svenska landslaget avstod från tävlingarna faktiskt, och EM avgjordes med bara 20 procent av startfältet.
Därför blir den avslutande deltävlingen i årets cup, där de bästa hästarna i de olika klasserna, en riktig höjdare.
– Jag leder trailen med 500 kronor (i cupen är det prispengar som räknas samman till ett totalresultat) så den borde jag ta hem utan problem. Det blir i sådana fall första gången. Och i showmanship gick jag om alla i senaste tävlingen efter att ha vunnit två klasser.
–Den sista, NSBA Showmanship, visste jag inte ens om att jag anmält mig till så jag satt i kafeterian och tog det lugnt när en funktionär fick tag i mig. "Du ska vara med i nästa klass. Spring och hämta hästen" sa han. På 20 sekunder fick jag lära mig ett mönster. Så nu leder jag med 21 kronor.
Att Josefin ledde allroundklassen efter SM hade hon dock ingen aning om. Där är det 30 kronors skillnad.
– Och första pris är ett träns för 15 000 kronor. Min sambo har sagt att jag borde sälja det om jag vinner, men jag vill behålla tränset. När kan man köpa ett sådant nästa gång.
Och visst skulle ett nytt träns, på en ny häst och med solen som går ned bakom bergen i väst vara ett bra avslut på den här historien. Det ser i varje fall ut som om Josefin inte har några problem att drömma sig bort.