Tommy Eriksson var programchef för Parken Zoo under 42 år. När tidningens reporter ringer tar han upp sin minnesbok och djupdyker i Fantomens historia i Parken Zoo.
Parken Zoo har nog aldrig varit på så mångas läppar som under de åren när Fantomenland existerade i parken. Nu, 14 år senare, kan vi bara minnas tillbaka till somrar i trikåer, mörkret i grottan och Fantomen-stämplar.
En nyckelperson under Fantomens tid i Parken Zoo är den gamla programchefen Tommy Eriksson. En roll han hade under 42 år.
När tidningens reporter ringer Tommy plockar han fram sin gamla minnesbok från guldåren i parken.
– Nu ska vi se... Fantomenland invigdes 1986, som i övrigt var ett stort Parken Zoo-år.
Tommy fortsätter att bläddra.
– Det var samma år vi hade jättepandorna från Kina som var en stor grej. Folk vallfärdade från hela landet till parken. Det var verkligen ett unikt projekt.
Under sent 80-tal kunde alltså Eskilstunabor för första gången hälsa på i Dödskallegrottan och mingla i Djungelpatrullens högkvarter i Parken Zoo.
– Hur konstigt det än låter var jobbet som Fantomen ett av alla Eskilstunas sommarjobb på den tiden, under väldigt många år. Varje säsong var vi tvungna att hitta någon som kunde förnya dräkten och sy upp den. Ibland tog vi även in Fantomens fru, Diana, och en gång var det faktiskt Evfa Attling som var Diana, säger Tommy.
Minns du vilket år det var?
– Ja, vad kan det vara. Det var i samband med att X Models spelade i parken. Det kanske du är för ung för. Men så var det nog. Jag tror i alla fall att Fantomenland var en stor anledning till att så många besökte Parken Zoo på den tiden.
Mellan 1986 och 2010 härjade Fantomen på Parken Zoo. Många besökare vallfärdade till Eskilstuna för att få en glimt av honom.
2010 gick Fantomenland i graven och anledningarna sägs vara många. Den mest spekulerade anledningen var att barn inte längre hade någon aning om vem Fantomen var.
Men.
Vilka var det egentligen som gömde sig under masken?
Tidningens reporter har grottat ner sig i Fantomens tid i Eskilstuna och hittat väldigt många som sommarjobbade som Fantomen.
Två av dem är bröderna Erik och Elias Flink.
– Jag var Fantomen under tre säsonger och jag var nog 17 år när jag började. Det måste ha varit mellan 1997 och 2000. Jag och min bror Elias var Fantomen innan musklerna syddes in i dräkten. Man kunde se varje liten brist, i mitt och Elias fall var det väldigt stora brister rent muskelmässigt. Elias grät på jobbet de första veckorna, säger Erik och skrattar.
Varför grät han?
– Om vi säger så här: Föräldrar som var där för att roa sina barn friställde sig inte direkt från sina taskiga kommentarer, trots att Fantomen uppenbarligen bara var 17 år gammal. Det var väldigt mycket: "Fantomen, du får äta upp dig".
Erik Flink sommarjobbade som Fantomen när han var 17 år gammal. I dag använder han bara Fantomen-dräkten vid speciella tillfällen.
– I efter hand är det ett av de bästa jobben jag någonsin haft, på väldigt många olika sätt. Jag lärde mig otroligt mycket.
Varför sökte du jobbet som Fantomen?
– Jag har växt upp med Fantomen och när man kom upp i den åldern där man skulle jobba skickade morsan in en ansökan åt mig. Jag gick på intervjun, de tittade på mig och sa: "Vi hör av oss". Du vet, den där kommentaren man får när man inte får jobbet. Men så var det ingen annan som sökte jobbet, så jag fick det.
Föräldrar friställde sig inte direkt från taskiga kommentarer – det var väldigt mycket: "Fantomen, du får äta upp dig".
Erik Flink om att vara Fantomen som 17-åring.
Erik fortsätter att berätta om somrarna i parken.
– Vissa dagar kände man inte riktigt för att gå in där när man såg att det stod busslaster från Tyskland som man skulle fotograferas med. Det var också tillfällen där man tog emot möhippor och det blev tydligt att kvinnor fann Fantomen lite småspexig. Där och då kändes det väldigt udda för en 17-åring.
– Vi var med om många märkliga saker. Det var väldigt intressant hur vuxna människor kunde bete sig. Vuxna män var ju uppenbarligen sjukt fascinerade av Fantomen. De bar runt på mig och ifrågasatte väldigt mycket. De skulle hävda sig och sa: "Kommer du ihåg vad som hände i Fantomenäventyret 1986, tidning 10?"
Det var väldigt många gånger man blev besviken som barn över att Fantomen aldrig var i sin grotta.
– Det kan nog ligga något i det. Första säsongen höll man sig ganska mycket till sitt tidsschema, men till slut orkade man inte. Då gick man till grottan, gav sina stämplar och sen kan det ha blivit väldigt mycket glass bakom kulisserna.
"Jag jobbade samtidigt på HM under den här perioden, inne i stan, och butiken ville gärna att jag skulle vara Fantomen ibland på helgerna som en kul grej. Vilket jag, av någon konstig anledning, ställde upp på", säger Erik Flink och skrattar.
År 1999 hälsade Eriks lillebror Filip Flink (som sedan blev Robinson-Filip med hela svenska folket) på sin bror på jobbet.
Tidningens reporter träffar Eriks bror, Elias, som även han var Fantomen.
– Jag var Fantomen efter Erik och då var jag nog 16 år gammal. Lite som Erik så fick jag nog jobbet för att ingen annan sökte. Jag var jätteblyg på den tiden och tyckte det var pinsamt. Jag gick till grottan och efter det gick jag och gömde mig, säger Elias Flink.
Erik berättade att du grät på jobbet.
– Det gjorde jag. Föräldrar som var där var ganska taskiga och jag ville bara göra ett bra jobb. Men efter ett tag gick det över och jag blev varmare i kläderna. Då vågade jag gå ner till Parkenbadet och badade med alla som var där. Nu i efter hand är jag stolt över att ha varit Fantomen, säger Elias och fortsätter:
– En sak som jag kommer ihåg var att jag fick åka till någon konferens som kommunen hade, då en kvinna som jobbade där fyllde 50 år. De öppnade dörren, vände sig till mig och sa: "Gå in och säg något kul". Sen slängde de in mig på den där konferensen och stängde dörren efter mig. Det var riktigt jobbigt, säger han och skrattar.
Elias Flink var, precis som sin bror Erik, Fantomen i Parken Zoo.
"Jag var jätteblyg på den tiden, men jag blev senare varmare i kläderna. I dag är jag stolt över att ha varit Fantomen", säger Elias.
I ett fotoalbum som Elias mamma sparat finns många bilder från tiden när Elias var Fantomen.
Har du något annat som du kommer ihåg än idag?
– Det var väldigt många som skulle pussa på en, av någon anledning. Det var lite konstigt.
Både Erik och Elias nämner en Tomas som var Fantomen innan dem.
– Han gjorde livet surt för oss, han var ju muskelbyggare, och det var ju inte vi direkt. Han var lite äldre än oss.
Efter en stunds efterforskning hittar tidningens reporter "Tomas".
– Jag var Fantomen under väldigt många år, jag skulle gissa mellan 92 och 99. Jobbet som Fantomen var ju skitkul och det var så många människor som bjöd på sig själva. Jag kommer ihåg väldigt många som man träffade nästan varje dag. Min farmor var fan där jämt, säger Tomas Nyström och skrattar.
"Min farmor var fan där jämt", säger Tomas Nyström och skrattar.
Tomas Nyström var Fantomen mellan 1992 och 1999 och i dag är han snickare och bor granne med Parken Zoo. "Det är lite roligt", säger han.
"Det var ju världens roligaste jobb. Jag slängde mig i lianerna, åkte linbanan över vattnet och umgicks med alla besökare", säger Tomas Nyström.
Hur kom det sig att du fick jobbet som Fantomen?
– Jag muckade precis då och behövde ett jobb. Min dåvarande flickvän sa att det fanns ett jobb som Fantomen och jag sa väl nej till en början. Men jag sökte, satte på mig dräkten, härjade lite och sen fick jag jobbet. Jag var i gott skick på den tiden och det var innan de sydde in muskler i dräkten. Jag kommer ihåg att det var många barn som trodde att jag hade stenar innanför dräkten.
– Men det var också väldigt många olämpliga kvinnor som bokade möhippor med Fantomen. Men även niondeklassare som var där och skulle vara stöddiga mot mig. Då slängde jag in dem i vattenfallet utanför grottan och sen var de inte så kaxiga längre. Fantomen var ju hård mot de hårda.