Bakom dörren skymtar donatorn Carl August Wicander.
Via kringelikrokiga vägar i Mellösa socken når man fram till Harpsund som tronar vid sjön som bär samma namn. Den vitrappade herrgården och dess flyglar i karolinerstil ligger en dryg mil från Flen och bjuder en tidsresa till ett svunnet sekel.
Harpsund är ömsom ett fruset ögonblick från ett svunnet sekel, ömsom en vibrerande mötesplats för nutida politiker av växlande partikulörer.
Det är fabrikör Carl August Wicanders förtjänst. Han testamenterade egendomen till svenska staten som rekreations- och representationsbostad för Sveriges statsminister och 1953 blev det verklighet. Wicander fick sin sista vila i Harpsunds park och på gården råder ännu hans sista vilja. Inne i huvudbyggnaden är det sig likt sedan hans dagar.
När man kliver in på Harpsund blir det uppenbart att Winston är husets herre, även om det råkar bo en statsminister i kåken.
Som nutida gäst på Harpsund får man ett yvigt välkomnande av den, som enligt dörrmattan, är husets herre. En yster fyraåring som lystrar till namnet Winston.
Han är en welsh springer spaniel med silkeslena öron och hans tvåbening heter Ulf Kristersson. Längst ner på Winstons dörrmatta står det: "Det bor en statsminister här också".
"Winston är en ögontjänare"
Ulf Kristersson
– Visst är den bra? Vi fick den av vänner som inflyttningspresent, säger Ulf Kristersson och skrattar.
70 år efter korkfabrikör Wicanders donation är det han och familjen som får husera på gården. Kontrasten mot hans hektiska tillvaro som statsminister är total. Från torsdagens 17-timmars nattmanglande under EU-toppmötet, till en stilla frid.
Statsminister Ulf Kristersson på Harpsund.
– Det är en enorm gåva att få förmånen att vara en del av Harpsund. Man är väldigt medveten om att man är en länk i en kedja. Hela idén med Harpsund var att platsen skulle bevaras, men också ställas till förfogande för statsministern, säger Ulf Kristersson.
Harpsund är ett skyddsobjekt och säkerheten är hög, högt är även staketet som omgärdar herrgårdsområdet.
Med lätthet fiskar han fram sitt första besök här ur minnenas arkiv.
– Carl Bildt var ganska ny som statsminister och jag var 25 år och Muf-ordförande. I den rollen satt jag i moderaternas partistyrelse och ett av de mötena ägde rum på Harpsund. Jag minns hur anslående vackert jag tyckte det var. Har man följt svensk politisk historia så minns man ju alla bilder härifrån.
Ovanför en av vardagsrummets soffor möter man Hjalmar Wicanders blick. Han var äldste son till August Wicander, som grundade Wicanders korkimperium och far till Harpsundsdonatorn Carl August Wicander..
Efter det där första besöket dröjde det år innan han återkom till Mellösabygdens politiska metropol.
– Men under åren som Fredrik Reinfeldt var statsminister så var jag här rätt många gånger, både i jobbet och privat för att hälsa på. Just nu är det vi som får låna det här stället och det är fantastiskt, säger Ulf Kristersson.
Ur frysen har den sista påsen saffransbullar fiskats upp till fikat när Sörmlands media hälsar på. Welsh springer spanieln Winston har däckat bredvid soffan. "Han fattar att det inte kommer det kommer att bli någon bulle så länge vi sitter här", säger Ulf Kristersson.
Han visar väg genom den pampiga hallen och in i Harpsunds vardagsrum och en väntande kaffebricka. I det rymliga sekelskiftessalongen har tiden sedan släkten Wicander donerade Harpsund.
Visst är det storslaget och pampigt, men fortfarande ombonat och hemtrevligt.
"Det här är verkligen en fantastisk kulturskatt som det vore kul om fler kunde få ta del av"
Birgitta Ed
I vardagsrummet firade Ulf Kristersson sin födelsedag den 29 december.
– Harpsund är inte så stort som man kanske kan tro. Men när vi firade min födelsedag här den 29 december var vi runt 30 personer och man sprider lätt ut sig i olika hörnor i vardagsrummet.
Ur frysen har den sista påsen saffransbullar fiskats upp och genom de höga fönstren strålar en skarp februarisol.
"Winston stirrar stint på bullfatet tills han ger upp och tvärslocknar på mattan bredvid soffbordet"
Winston stirrar stint på bullfatet tills han ger upp och tvärslocknar på mattan bredvid soffbordet. Han och bonnkatten Cayenne lär vara de första husdjur som flyttat in på Harpsund sedan 50-talet.
– Winston är en ögontjänare, han fattar att det inte kommer det kommer att bli någon bulle så länge vi sitter här.
För Ulf Kristersson och Birgitta Ed är vardagsrummet husets hjärta. "Det är så härligt här inne. Man kan vara många härinne, men ändå hitta sin egen hörna", säger Birgitta Ed.
Med tevattnet i högsta hugg ansluter Ulfs hustru Birgitta Ed. I 40 år har makarna växeldragit genom livet och tillsammans har de utflugna döttrarna Signe, Siri och Ellen. För närvarande är Harpsund den plats där familjen sammanstrålar om helgerna. Så har det varit sen sent i höstas.
– Vår äldsta dotter pluggar i Linköping och tvillingarna gör lumpen båda två, en i Enköping och en i Skövde, säger Ulf Kristersson.
– De kommer och går, jag brukar få hämta dem vid tåget i Flen. Den här helgen är ingen av dem här och det är väldigt ovanligt. Vi funderade igår om det verkligen kunde vara fredag, om ingen av dem kommer hit, säger Birgitta Ed.
"I dag funderar man ju på hur det var möjligt att blir rik på kork"
Birgitta Ed
Det finns helt enkelt många "hemma" för familjen Kristersson/Ed.
– Vi bor ju i grund och botten kvar i villan i Strängnäs. Birgitta prästvigdes den 22 januari och jobbar i Strängnäs domkyrka. Det är ju lite ironiskt, för i alla år har vi ju bott i Strängnäs och pendlat till Stockholm. Samma vecka som du fick tjänsten i domkyrkan förväntades vi flytta till Sagerska palatset. Det är ödets ironi, säger Ulf Kristersson till sin hustru.
I veckorna bor Ulf Kristersson i Sagerska palatset och Birgitta Ed hemma i Strängnäs. Harpsund har blivit navet där de sammanstrålar med sina utflugna döttrar.
Själv bor han i huvudsak i Sagerska i veckorna.
– ... och jag i Strängnäs. När man är präst jobbar man ju helg, så det är lite förvirrat just nu, konstaterar Birgitta Ed.
Även hon betonar vilken ynnest det är att få gästa Harpsund.
– Det känns som en enorm gåva att få förmånen att vara här en kort stund i gårdens historia. Man blir väldigt ödmjuk över att få vara här.
"Taket renoveras så nu är hela huset inslaget som ett konstverk av Christo," säger Ulf Kristersson.
Under julhelgen samlades familjen med släkt och vänner på Harpsund.
– Vi kom hit på kvällen den 22 december och jag höll mitt jultal här. Julaftons morgon var helt magisk, det var helt vitt utanför, berättar Ulf Kristersson.
"Jag satt här sent på julnatten när de flesta hade somnat och bläddrade igenom en massa böcker"
Ulf Kristersson
Han nickar mot ett av de platsbyggda bokskåpen. Bakom dess glasdörrar trängs volymerna sida vid sida.
– Det är biblioteket för böcker av och om statsministrar. Jag satt här sent på julnatten när de flesta hade somnat och bläddrade igenom en massa böcker. Det är förpliktigande att vara en del av något som pågått under så lång tid, att man ska lämna någonting efter sig. Mina böcker är inte instämplade än, men jag ska göra det, säger Ulf Kristersson.
Genom årens lopp har det varierat hur mycket statsministrarna valt att gästa Harpsund.
Tallrikar med vapen från gamla adelssläkter.
– Göran Persson var ju också här mycket och vi två är väl de enda sörmlänningarna som varit statsministrar. Våra hjärtan klappar extra mycket för Harpsund. Är man från Vingåker och Torshälla förstår man vidden av det här på ett annat sätt.
"Just nu är det vi som får låna det här stället och det är fantastiskt"
Ulf Kristersson
En ambition för statsministerparet är att lyfta fram donatorfamiljen Wicander ur glömskans dunkel.
– Harpsund är för lite känt för det livsverk som låg bakom. Ursprunget måste också berättas, inte bara de senaste 70 åren som gått sedan regeringen tog över här, säger Ulf Kristersson.
Så länge Harpsunds användes som hedersbostad för statsministern får inte samlingarna av konst och konsthantverk lämna gården enligt donationsbestämmelserna. Här har konstnären Alfred Bergström fångat Hjalmar Wicander (1860-1939), far till siste ägaren Carl August Wicander.
– Det här är inte bara en statsministerplats, det är något så mycket större. Min bakgrund finns i näringslivet och jag tänker väldigt mycket på familjen Wicander som testamenterade hela stället till statsministern. De blev förmögna på kork och deras entreprenörsresa i Sverige och nuvarande Ukraina är en jättestark berättelse i sig, säger Birgitta Ed.
Hon berättar om hur spillet från korktillverkningen blev till mattor och än i dag finns originalkorkgolven kvar på Harpsund.
– I dag funderar man ju på hur det var möjligt att blir rik på kork, men då behövde varenda svensk kork till allt möjligt.
Ulf Kristersson och Birgitta Ed har växeldragit genom livet i 40 år. De träffades när de var 20 respektive 15 år.
När tidningen hälsar på, lördagen den 11 februari är det nästintill en ledig dag, sånär som ett lunchmöte, för statsministern. Det innebär att makarna får rå sig själva.
– Kommer det gäster hit och det är jobbrelaterat så har vi jättefin hjälp. Det funkar väldigt bra, säger Ulf Kristersson.
Den platsbyggda sitthörnan bredvid öppna spisen är Birgitta Eds favoritplats: "Där kan man sitta och läsa och den är helt ljuvlig".
Även om huset är daterat till förra sekelskiftet, finns all teknik som gör det möjligt för statsministern att jobba härifrån.
– I norra flygeln finns ett fullskaligt regeringsrum inrett med allt som behövs. Sen finns det två flyglar med rum för att hela regeringen ska kunna bo här. Det är bara de allra hemligaste mötena vi inte kan ha här, berättar Ulf Kristersson.
"Vardagsrummets arbetsplats är helt magisk. Att sitta där med en liten padda och jobba är faktiskt jätteläckert," säger Ulf Kristersson.
I ett hörn av vardagsrummet bryter hans Ipad av som en anakronism mot det antika skrivbordet.
– Den där arbetsplatsen är helt magisk. Att sitta där och jobba är faktiskt jätteläckert.
Blandad litteratur tar plats på skrivbordet.
En av de skönlitterära titlarna på skrivbordet är Lina Nordquists historiska roman ”Dit du går, följer jag”. Kristersson hämtar en annan av böckerna i traven; ”Dagarna innan vi tillträdde”.
– Den skrevs innan Sverige ordförandeskap i EU:s ministerråd 2001 och jag har läst igenom den i detalj för att få goda råd inför årets ordförandeskap. Den fick mig att inse att andra människor har haft samma uppgift tidigare.
Antika föremål samsas med modern teknik.
Med fulltecknade veckoscheman finns en respit i att kunna arbeta från Harpsund.
– När man blir äldre inser man hur mycket man behöver stänga av för att orka nästa vecka. Även om du Ulf har jätteviktiga telefonmöten så gör det stor skillnad om man kan hålla dem i morgonrock uppkrupen i soffan i stället för i kostym, säger Birgitta Ed med en nick mot maken som instämmer.
– När nån säger ”Slå på kameran” svarar jag bara ”Nähä, det tänker jag inte göra”, säger han och skrattar gott.
Ulf Kristersson och Birgitta Ed i vardagsrummet på Harpsund.
Ett gemensamt intresse är matlagning och det finns det goda möjligheter till på Harpsund.
– Förutom familjeköket, så finns det ett professionellt kök och det är ljuvligt. Där finns allt man drömt om: stekbord, kylrum och diskrum. Dessutom är det byggt för att man ska kunna laga mat många tillsammans. Alla våra barn har sommarjobbat på restaurang och tycker att det är helt fantastiskt, berättar Birgitta Ed.
Soffkarmen kröns av ett förgyllt bronslejon.
På väg till Harpsund om fredagskvällarna har de hunnit harva igenom samtliga mataffärer i Flen och Hälleforsnäs.
– När vi åker härifrån på söndagsmorgonen tar vi ett kort på innehållet i kylskåpet, så man vet vad man har inför nästa vecka. Då slipper man stå där i affären och fundera på om man hade nåt smör kvar, säger Ulf Kristersson.
Porslinstallrikar från Wicanders samling pryder hallen.
– Jag lärde mig det knepet av Ulfs mamma Karin för många år sen, men vi har aldrig praktiserat det förrän nu. Karin hade alltid en lista på vad hon hade i frysen och jag retade henne ständigt för det, berättar Birgitta Ed med ett leende.
Den där listans existens blev en pinsam läxa för både Birgitta och Ulf.
– Vi var jätteunga och skulle fira nyår när vi upptäckte att det låg en massa fint kött i Ulfs föräldrars frys. Vi knyckte en oxfilé och kunde inte begripa att Ulfs mamma märkte det direkt, berättar Birgitta Ed och skrattar.
Ulf Kristersson och Birgitta Ed har båda nära till skratt.
I Hälleforsnäs har de hittat sitt favvoställe för gånger när de inte har lust att häkta på sig köksförklädena.
– Den fantastiska restaurangen 500 grader har vi varit på flera gånger. Den är så cool! utbrister Ulf Kristersson.
– Den är superbra! Nu försöker vi tajma in nästa gång som de har brunch på bruksrestaurangen, det var fullt förra gången. Det brukar vara brunch någon gång i månaden och alla säger att det är jättebra, så det måste vi testa, tillägger Birgitta Ed.
Matsalen har vacker utsikt ner mot Harpsundsviken. Här ryms 30 personer under sittande middag och målningarna från 1926 har kinesiska motiv. Inte mycket har ändrats här sedan huset invigdes 1914.
Med vad sysselsätter de sig med under Harpsundshelgerna?
– Vi en sån där Sörmlandsledsfamilj sedan några år tillbaka och en av sträckorna går ju precis här. Omgivningarna är ju så fantastiska och det finns jättefina promenadstråk. I början visste man ju inte vart man skulle gå, men nu har vi en 5-, 8- och 12-kilometersrunda att välja mellan. Sen springar jag mycket och löpstråk härute är lika fantastiska, berättar Ulf Kristersson.
1000-bitarspusslet med motiv från familjens vandring på Jämtlandstriangeln började läggas redan i julas. "Det har varit mycket pussel och lego i jul. En av döttrarnas pojkvänner visade sig vara en pusselmästare, han hade blick för det", berättar Birgitta Ed.
I ena änden av vardagsrummet ligger ett halvlagt 1 000-bitarspussel på ett bord.
– Det är faktiskt familjen som är motivet, från när vi gick Jämtlandstriangeln i somras. Kolla, här är Winston och här är vi. Våra kompisar som var med på vandringen förvandlade fotot till ett pussel som vi fick i julklapp, förklarar Birgitta.
Pusselmotivet på asken i Ulf Kristerssons famn är inte det lättaste att lägga, då räcker tidsfördrivet desto längre.
– Det skulle bli klart i julas, men det blev ju inte det. Vi får väl lägga ut det på entreprenad till nån, skojar Ulf Kristersson.
Den timslånga intervjun tickar mot sitt slut. För att hinna med ett snabbt besök nere vid sjön är det dags att bryta upp. Matsalens glasdörrar slås upp mot en svindlande utsikt.
Winston, som vaknat från sin tupplur med ett ryck, skenar glatt i förväg ner mot sjön. En av fördelarna som hundägare på Harpsund är att hela området är inhägnat.
En isig februariväg leder fram till Harpsund.
Förr om åren var Harpsund ett utflyktsmål där man kunde strosa fritt i parken. Sedan dess har säkerhetsläget skärpts och runt egendomen sträcker sig ett högt staket. En ambition för Ulf Kristersson och Birgitta Ed är att återigen göra Harpsund mer tillgängligt för allmänheten.
– När jag gästat kyrkorna häromkring har jag förstått att många tycker att det är tråkigt att man inte kan besöka Harpsund längre. Vi ska undersöka om man kan hålla parken öppen då och då och det vore kul om det gick att lösa på något sätt. Det här är verkligen en fantastisk kulturskatt som det vore kul om fler kunde få ta del av, även om man måste kombinera det med säkerhetsaspekten, säger Birgitta Ed.
"Här blir det härligt att vara i sommar," säger Ulf Kristersson entusiastiskt om den väl tilltagna terrassen.
Oväntade plusgrader ger en försmak av vad som väntar runt årstidskröken.
– Här blir det härligt att vara i sommar, säger Ulf Kristersson entusiastiskt och slår ut med armen mot den generöst tilltagna terrassen som formligen badar i februarisol.
Men han får ge sig till tåls. Än ligger isen på viken och den omsusade ekan slumrar i förrådets vinterdvala.
"Man blir väldigt ödmjuk över att få vara här"
Ulf Kristersson
I sommar är det 70 år sedan herrgården donerades till svenska staten. Redan nu har planeringen för hur det ska firas inletts, men näst på tur står Ulf Kristerssons första officiella gäster på Harpsund den 22 februari.
– Då kommer den finska presidenten Sauli Niinistö och den norska statsministern Jonas Gahr Støre hit för ett politiskt möte om säkerhetspolitik, berättar han.
Även om Harpsund har anor från 1600-talet, stod gårdens corps de logi i klassicistisk stil klart 1914. Den tidigare mangårdsbyggnaden var i för dåligt skick för att räddas när Hjalmar Wicander köpte Harpsund 1902.
Vi är tillbaka i huvudbyggnadens hall och med spröd klang slår golvuret 12.00. För Ulf Kristersson och Birgitta Ed ligger planen klar när reporterteamet vinkats av.
– Det blir en långpromenad med Winston i det vackra vädret, säger Birgitta Ed.
Harpsunds historia
Harpsunds historia är känd sedan medeltiden. Riksdrotsen Bo Jonsson Grip blev ägare av jord på Harpsund i slutet av 1300 talet.
Omkring år 1660 kom säteriet i landshövding Friherre Axel Stålarms ägo. Gården fick nu namnet Axelsberg, vilket kom att bli det officiella namnet i två och ett halvt sekel. Under Axel Stålarms tid flyttades huvudbyggnaden till sin nuvarande plats.
År 1784 övergick gården till släkten Sparre, i vars ägo den förblev i något över hundra år.
1899 köptes den av släkten Wicander och rustades upp. En ny huvudbyggnad uppfördes åren 1913-1914 och gårdsnamnet Harpsund
återupptogs.
Den siste privata ägaren till Harpsund var Carl August Wicander, känd affärsman och industriidkare och i hög grad kulturellt intresserad.
1952 avled C A Wicander. I sitt testamente hade han bland annat förklarat beträffande Harpsund:
”Att användas som hedersbostad för Sveriges vid varje tid fungerande Statsminister testamenterar jag på nedan angivna villkor till Svenska Staten mig tillhöriga Säteriet Harpsund med underlydande gårdar och hemman i Mellösa socken”.
Källa: Harpsundsnämnden harpsund.se
