Vid Södra bangårdsgatan, där Nyköpings nya resecentrum byggs, ligger två slitna och nergångna hyreshus. När tidningen pratar med hyresgästerna möts vi av berättelser om mögel, fuktskador och näst intill obefintligt underhåll. Men hyresvärden säger sig inte känna till problemen.
– Man skämdes lite, man ville inte direkt berätta för alla var man bodde. Det var lite som att "jag bor i slummen, liksom", säger Alice Holstein Eklöv när hon berättar om sin tidigare lägenhet på Södra bangårdsgatan 30 i Nyköping.
Huset, som ligger vid korsningen mot Brunnsgatan, ser till det yttre nergånget och eftersatt ut. Fasaderna är nerklottrade, färg och puts flagnar.
Men även om det slitna intrycket gjorde det lite pinsamt att säga att hon bodde där så var det insidan, lägenhetens skick, som var det stora problemet, enligt Alice Holstein Eklöv – trots att hon egentligen tyckte om lägenheten.
– Planlösningen var jättebra, jag gillade den på det sättet. Men det var så jävla dålig standard, det gick ju inte att bo kvar.
Hon berättar om fönster som gått sönder, avlopp som inte fungerat och om mögel i lägenheten.
– Vi hade ett fönster i vardagsrummet som bara blåste upp en dag och gick sönder. När hyresvärden kom hittade han några presentsnören, som han lagade fönstret med, säger hon.
Fönstret bands fast i karmen och gick sedan inte att öppna. Och så förblev det i över ett år, under resten av tiden hon bodde där.
Det var ofta stopp i avloppet, något som även det bara åtgärdades akut men aldrig blev riktigt bra.
– När det var stopp trycktes bajsvatten upp i duschen. Då fick hyresvärden gå in till grannen och göra något där, eftersom avloppsrören hänger ihop, berättar Alice Holstein Eklöv.
Hon menar att det fanns mögel i lägenheten, och att det ledde till hälsoproblem.
– Jag var snuvig och hostig hela tiden. Men så fort jag flyttat försvann det.
Lite längre bort längs gatan, på Södra bangårdsgatan 8, ligger ett liknande hus, med samma hyresvärd. När tidningen åker dit för att titta, och för att knacka på hos hyresgästerna, möts vi av flera liknande berättelser.
Även detta hus är nergånget. I trapphuset är det stora bruna fläckar, mattorna har släppt från underlaget och ett fönster har bundits fast med ett snöre.
Högst upp bor Amina Tapia i en etta. Hon visar på ett fönster som står lite på glänt. Ramen har svällt och fönsterhaken har gått sönder.
– Det går inte att stänga, säger Amina Tapia.
På vintern har hon lyckats dra igen det, men för det behövs något verktyg för att få tag i resterna av fönsterhaken, så att man kan få grepp och dra igen fönstret.
Även med nödtorftigt stängda fönster har det varit kallt om vintrarna, enligt Amina Tapia.
– Det har varit 16, 17 grader på vintern.
För att hålla värmen har hon använt egna värmefläktar.
– Det går ju på min elräkning. Det känns inte roligt, och så ska det inte behöva vara, säger hon.
Man kan inte duscha här, jag åker till gymmet och duschar.
Anikka Holstein
Hyresgäst
Även hon, och de andra hyresgästerna tidningen talat med, berättar om svartmögel i lägenheterna. I badrummet har Amina Tapia tejpat med vit tejp längs kanten mellan badkaret och väggen för att dölja det värsta.
– Jag har skrubbat och städat. Men det finns kvar bakom badkaret, säger hon.
Hos Anikka Holstein en trappa ner har det läckt in vatten från vinden, så att tapeten buktar ut från väggen och färgen i taket flagnar. Precis som sin dotter, som tidigare bott på Södra bangårdsgatan 30, har hon andningsbesvär som hon menar hänger ihop med mögel.
Men det är ändå inte det värsta, menar hon
– Det värsta är vattnet. Man kan inte duscha här, jag åker till gymmet och duschar, säger Anikka Holstein.
Anledningen är att varmvattnet fungerar dåligt. Så fort någon granne spolar i toaletten, eller använder varmvattnet, blir duschvattnet kokhett eller kallt, berättar hon.
– Jag kan inte stå i iskallt vatten eller bli skållad.
Marie Olsen bor också i huset. Precis som sina grannar berättar hon om fönster som behöver renoveras, som är otäta eller inte går att öppna längre, om varmvattnet som fungerar dåligt och om mögel. Alla hyresgäster berättar också om hur trasiga saker inte byts mot nya, utan bara mot andra begagnade som riskerar att snabbt gå sönder igen.
– Man får aldrig något nytt. Jag fick ett begagnat duschmunstycke när mitt gått sönder, säger Marie Olsen.
Spisarna i lägenheterna ser ut att ha decennier på nacken, men byts inte trots att de fungerar dåligt.
– Man kan inte köra två plattor i taget, konstaterar Anikka Holstein om sin spis.
Men när man ber om hjälp med nya vitvaror eller taken som flagnar, får man ingen respons av hyresvärden, enligt henne.
Alice Holstein Eklöv har flyttat till en annan hyresrätt, hos Nyköpingshem i Nävekvarn.
– Det är underbart. Det är fräscht och hyresvärden kommer med nya grejer om något går sönder, säger hon.
Men alla har inte så lätt att hitta ett nytt boende. Anikka Holstein har betalningsanmärkningar och skulder hos Kronofogden, berättar hon. Det gör det svårt att få hyra.
– Han (hyresvärden, reds anm) hyr ut till oss som har svårt att komma in på bostadsmarknaden. Men vi har ju också rätt att bo drägligt, säger hon.
Husen och lägenheterna kunde egentligen vara fina, säger flera av hyresgästerna. Och läget är centralt och bra.
Det finns för- och nackdelar med att bo här. Även om det kanske mest är nackdelar
Mikael Kvistborn
Hyresgäst
– Det finns för- och nackdelar med att bo här. Även om det kanske mest är nackdelar, säger Mikael Kvistborn, en annan av hyresgästerna.
Till fördelarna hör, förutom det centrala läget, gården med trädgård, tycker han.
– Vi har lagt 100-tals timmar på trädgården. Man kan sitta ute och grilla. Det som är dåligt är att det är så eftersatt och så svårt att få någonting fixat när det går sönder, säger han.
Hyresgästerna är engagerade och har tagit på sig mycket arbete som normalt sett brukar utföras av hyresvärden. De städar i trädgården, klipper häcken och har till och med fixat eget grus på parkeringen för att få bort leran.
Men Mikael Kvistborn letar ändå efter någon annanstans att bo.
– Jag försöker flytta härifrån. Men det är inte så lätt att hitta något som är så här centralt, säger han.
Anikka Holstein drömmer också om ett annat boende. Hon har en gammal mamma som sitter i rullstol, som hon gärna skulle ta med sig hem på besök, men det går inte eftersom det saknas hiss. Och hon skulle vilja bli fri från sina andningsbesvär.
– Jag skulle gärna vilja byta till en lägenhet med balkong och hiss, eller till något på nedre botten.
Hyresvärden för de båda husen är Rune Ansén. När tidningen konfronterar honom med uppgifterna från hyresgästerna, säger han att han inte har fått några klagomål om kyla, mögel eller fuktskador.
– Det har jag inte fått några uppgifter om.
Inte heller säger han sig ha fått klagomål gällande fönster som inte går att öppna eller stänga, eller om problemen med varmvatten.
– Det är inget som det direkt varit klagomål på.
Men vad tycker du om lägenheternas skick?
– Ja ... vad ska jag säga. Om folk klagar är det väl en sak, men i stort sett tycker jag väl att det är hyfsat skick.
Några planer på renoveringar av lägenheterna finns inte, enligt Rune Ansén. Däremot säger han att husens yttre ska rustas upp i samband med att kommunen ska bidra med finansiering av nya fönster, som en bulleråtgärd mot nya resecentrum.
– Det här med resecentrum gör att det har bromsats upp lite grann, säger Rune Ansén.