Taket rasade över kaninburarna.
Den stora kaninutställningen hade samlat uppfödare från hela landet. Gräddan av avelskaninerna var på plats. Stefan Fernlund från Nacka var både domare och utställare. Han har fött upp kaniner sedan han var liten.
Nu kom han till Nyköping med ett tiotal raskaniner.
– Vi hade fest i utställningshallen på fredagskvällen. Jag minns att vi pratade om snön, skulle taket verkligen hålla?
En knapp timme in på lördagsdygnet gav taket vika. Det hade den senaste tiden varit blåsigt med pendlande temperaturer. Takkonstruktionen orkade inte bära den tunga snön.
– Jag stod ute och rökte, jag hörde ett brak och ett larm som ljöd. Polis och räddningstjänst kom direkt. Vi fick inte gå in, säger Stefan Fernlund.
Ludwig Tejler blev räddningstjänstens insatsledare
– Jan Kviby var räddningschef, han ringde klockan ett och berättade vad som hänt. "Du får åka dit och leda", sa han. Jag åkte till jobbet och bytte om. På Rosvalla hade brandstyrkan redan bedömt att det inte fanns några människor under raset.
Några kaniner hade kommit ut ur sina demolerade burar och hoppade runt på området. En grävfirma kallades in för att lyfta plåttaket och frilägga kaninburarna.
Det var svinkallt, många var chockade
Christina Söderberg
Kaninuppfödare
Ungefär vid den här tiden väcktes kaninuppfödaren Christina Söderberg och hennes man Bernt i Nyköping. De hade lämnat festen strax före klockan elva.
– Det var en av utställarna som ringde, han sa att taket rasat och alla kaniner var döda. Jag trodde först att han var full och svamlade, säger hon.
Följande dagar fylldes av sorg och arbete. Christina och Bernt miste flera av sina prisbelönta kaniner, en dräktig hona var så skadad att den måste avlivas. I flera dagar arbetade människor med att röja, fånga in och identifiera kaniner.
– Vi jobbade i skift. Vi hjälpte till och vi servade med mat. Det var svinkallt, många var chockade. Det kom personal från psyket och hjälpte till. Kaninerna som gick bort kremerades och vilar på djurgravplatsen på Arnö.
En räddad rädd kanin i trygghet. Alla hade inte samma tur.
De lösa raskaninerna gjorde som kaniner gärna gör. De parade sig. En månad senare föddes helt nya kaninkorsningar hos de annars så noggranna uppfödarna.
– Det blev en del tjuvparningar i hallen, bekräftar Stefan Fernlund. Och jag tror säkert att en del av kaninerna i Nyköping kan vara ättlingar till dem som rymde efter raset. Kylan är inget problem, bara de har mat. Jag tror faktiskt att man lade ut kaninmat i området.
Veterinärer hjälpte till att undersöka och bedöma de skadade kaninerna. En del måste avlivas på plats. Alla kaniner var märkta och de ansvariga noterade omsorgsfullt vad som hänt med varje individ.
Några dagar efter raset summerades insatsen: Av de 1 669 kaninerna hade 250 klämts till döds eller avlivats på plats. 53 kaniner saknades.
En mjuk vit kanin infångad i snön och rasmassorna.Gubbarna i företaget OLB fick mycket beröm efter insatsen.
– Om de rymt eller tagits hand om ägarna utan att diarieföras är oklart, säger Kenneth Hagström, idag ordförande i Sveriges kaninavelsföreningars riksförbund.
Han bedömer att eventuellt förrymda kaniner haft möjlighet att överleva och föröka sig, trots den hårda vintern. Efterföljande generationer kan anpassa sig till ett liv i frihet, säger han.
– Med tiden blir de viltgrå, som hararna, för att inte bli synliga för rovdjuren. De starka kommer att överleva.
Nu till helgen är Kenneth Hagström på väg till landsutställningen i Köping, med 1 700 deltagande kaniner.
– Jag tänker på raset i Nyköping ibland. Om det hade hänt på dagtid hade det kunnat ta död på hela vår organisation, säger han.
Djurkyrkogården
Engagerade Nyköpingsbor är nu för tiden snabba att publicera bilder i sociala medier när de upptäcker kaniner på vift. Det har gått 14 år men den stora kaninkatastrofen är inte glömd.
– Jag blir förbannad när folk skriver på Facebook att det kan vara kaniner från raset. Jag vet att det var några som stack och att en blev ihjälkörd. Det var ju tamkaniner, de kunde omöjligt klara sig ute på vintern. Förut brukade jag kommentera inläggen men det har jag slutat med nu, säger Christina Söderberg.
Hon säger att hela Arnö är fullt av kaniner och tror sig veta varför
– Folk släpper ut dem när de tröttnat, säger hon.
Ulrike Segerström, djurskyddshandläggare vid länsstyrelsen, bekräftar bilden av att kaniner ibland dumpas i naturen när familjen tröttnat. Hon håller det ändå för troligt att en del av de kaniner som skuttar runt i Nyköping är en följd av raskatastrofen i tennishallen.
– Vi hade inte hört att det fanns så många kaniner här tidigare, så säkert härstammar en del från kaninerna som rymde, säger hon.
Det finns gott om långörade gnagare runtom i Nyköping. En del kan kanske härröra från raset 2010.
En tid efter raset kontrollerade styrelsen i Sörmlands kanindistrikt sju kaniner som fångats in av privatpersoner. Eftersom alla utställningskaniner var tatuerade i örat kunde man lätt konstatera att ingen av dem kom från tennishallen. "Det är helt osannolikt att någon av de kaninerna överlevt i det fria", säger en av de då aktiva.
Enligt beräkningen ska 1 366 kaniner ha kommit hem till sina ägare. Mirakulöst överlevde också två undulater som en domare haft med sig, berättar Christina Söderberg:
– De satt i en bur i kanten av hallen. Buren hittades på onsdagen, alldeles full med snö. Men undulaterna levde.
En utredning visade senare att stommen till tennishallen var för bräcklig. Både limträbalkar och mittpelare var underdimensionerade.