I ett syriskt fängelse kom Mohammed Mouaid till insikt. Han förstod vad pappa menade när han uppmanade sin son att ta tillvara möjligheterna i det nya hemlandet.
Han satt längst bak i klassrummet och var rädd. Men det skulle aldrig någon få se.
I magen värkte en klump och den blev större när läraren sa att det var dags för högläsning. Tonåringen Mohammed Mouaid hade svårt att tyda bokstäverna och han fasade för att det skulle bli hans tur.
Bättre att visa sig kaxig och tuff – än svag
– Jag straffade ut mig ur klassrummet. Det var bättre än att riskera att behöva läsa högt, berättar Mohammed Mouaid, nu 41 år.
Han läppjar på en kopp kaffe under en tavla med familjer som är på en lägenhetsvisning. Helt uppenbart har Mohammed Mouaid hamnat rätt. Karriären som mäklare började ganska sent, men har gått i raketfart.
Pappa fick aldrig uppleva att jag lyckades
Mohammed Mouaid
Mäklare
Som vuxen diagnostiserades han med dyslexi. Trots det lyckades han 2018 ta mäklarexamen och sedan dess har han jobbat på Svensk fastighetsförmedling i Nyköping. Först som anställd. I dag är han delägare och en av landets mest prisbelönta mäklare.
Telefonen ringer titt som tätt. Mohammed Mouaid står inte längre med på den mäklarlista som kontoret använder för att fördela inkomna uppdrag. Det behövs inte. Han får kunder ändå – tack vare rekommendationer.
– Pappa fick aldrig uppleva att jag lyckades. Men jag vet att han ser mig från den plats han befinner sig på nu, säger Mohammed Mouaid och sneglar uppåt.
Under uppväxtåren kände Mohammed Mouaid en slags hat-kärlek till sin pappa, en känslomänniska som saknade ord och var fysisk. Ömsom stenhård straffade han med en hurring. Ömsom otroligt varm bjöd han på stora kramar.
Mohammed Mouaid fick sin beskärda del av hurringarna. Pappan var otroligt besviken på sin son. Förklaringen finns i pappans egen historia.
Wajih Ahmad Mouaid föddes i ett palestinskt flyktingläger i Syrien. Han blev familjeförsörjare vid nio års ålder, då Mohammed Mouaids farfar gick bort. Stora delar av barndomen och ungdomsåren bestod av hårt arbete. Wajih Ahmad Mouaid skrapade ihop så mycket pengar att hans syskon kunde utbilda sig.
Utsikten över Stadsfjärden var ett av skälen till att Mohammed Mouaid och hans familj valde Örstigsnäs.
Slitet fortsatte när han bildade egen familj. Siktet var inställt på att skapa en framtid för barnen och till slut kunde han köpa en biljett till Europa. Wajih Ahmad Mouaid lämnade kvar så mycket pengar att familjens försörjning var tryggad ett par år. Tanken var att de sju barnen och mamman skulle komma efter.
– Jag kommer fortfarande ihåg pappas ryggtavla när han gick ut från vårt hem i flyktinglägret, berättar Mohammed Mouaid, som då var sex år.
Glädjen var stor när familjen återförenades och Mohammed Mouaid fick ett syskon till. Men efter några år började det att skava mellan honom och pappan.
Det var inte bara i klassrummet som Mohammed Mouaid var kaxig. Han var allmänt tuff och stökig. Det var så han – och hans kompisar – skaffade sig respekt.
– Ibland hamnade jag i bråk. Jag var elak mot en del människor och det är jag ledsen för.
För pappan var sonens beteende obegripligt. Sverige var ett land av möjligheter och han hade flytt hit med sin familj för att barnen skulle kunna skaffa sig ett bra liv.
I dag är Mohammed Mouaid en av landets mest prisbelönta mäklare. Han behöver inte vänta på uppdrag – telefon ringer titt som tätt.
– Han sa ofta att han var besviken över att jag inte tog tillvara på möjligheterna. Jag hörde vad han sa men förstod aldrig på djupet vad han menade.
När Mohammed Mouaid hade fyllt 18 år bad hans pappa honom att bila med honom till Syrien. Det blev en resa som förändrade allt.
Efter många mil av samtal, skratt och tårar nådde de fram till de syriska gränsposteringarna. Där greps Mohammed Mouaid. Enligt myndigheterna var han skyldig att göra militärtjänstgöring i landet. Han slussades mellan olika fängelser, med målet att till slut placeras på en militärförläggning.
Det ena fängelset var vidrigare än det andra. I de trånga cellerna tvingades fångarna sova i skift. På de hårda cellgolven började Mohammed Mouaid se på tillvaron i Sverige med andra ögon.
– Jag började förstå min pappa. Kontrasten mellan tillvaron i Sverige och livet i fängelsecellerna gjorde att jag började se klarare. Jag lovade mig själv att ta tillvara på möjligheterna. Om jag någonsin kom hem igen.
Efter två veckor var fängelsetiden slut. Rätt personer hade mutats och Mohammed Mouaid kunde gå ut genom grindarna som en fri man.
Mohammed Mouaid vrider på kaffekoppen. Minnena är jobbiga men han vill inte ha fängelsetiden ogjord.
För att hinna med vardagen och familjen har Mohammed Mouaid valt att koncentrera karriären på mäklarbanan. Politiken har lagts åt sidan.
Tillbaka i Sverige var han mognare och kände en pirrig förväntan – inför alla möjligheter som han tidigare varit blind för men nu kunde se.
Han jobbade några år på en biluthyrningsfirma. Då dök en möjlighet upp.
Han höll just på att tvätta en bil när en fritidsledare kom fram. Några stökiga killar hade blivit portförbjudna från fritidsgården på Arnö, berättade fritidsledaren, och frågade Mohammed Mouaid om han kunde prata med dem.
Det blev början på ett socialt projekt som blev nationellt uppmärksammat. Mohammed Mouaid pratade med de unga killarna – men framför allt fick han dem att prata om sig själva.
Killarna berättade för varandra om sina innersta tankar och känslor. Mohammed Mouaid fångades av berättelserna och föreslog att de skulle göra en teaterpjäs, så att fler fick höra dem.
Det blev succé. Under flera år reste gruppen land och rike runt och spelade upp berättelserna för andra ungdomar.
– Mitt enda budskap till killarna var att de måste göra något med sina liv. De måste se vilka möjligheter som faktiskt finns här i Sverige.
Nu låter du som din pappa?
– Haha, ja faktiskt. Det har jag inte tänkt på.
Tusentals flyktingar tog sig i land på Lesbos stränder 2015. "Det är svårt att ta in detta", sa Mohammed Mouaid till SN:s reporter.
Engagemanget förde honom också till grekiska Lesbos, där han hjälpte desperata människor under flyktingkrisen. Under ett par år var han dessutom ordförande i kommunfullmäktige för Centerpartiet, men han övergav den politiska banan när karriären som mäklare tog fart.
På gatan utanför fängelset i Syrien stod pappans bil parkerad. Mohammed Mouaid blev lättad och glad. Men snart började en ny oro att gnaga.
Wajih Ahmad Mouaid blev familjeförsörjare när han var nio år gammal. Som vuxen lämnade han det palestinska flyktinglägret i Syrien för skapa bättre möjligheter för sina barn. Han blev otroligt besviken när han såg att Mohammed Mouaid inte tog tillvara på möjligheterna.
Hans pappa brukade säga att tre saker lånar man aldrig ut: sin hustru, sitt vapen och sin bil. Skämtet sas med glimten i ögat – förutom vad gäller bilen. När Mohammed Mouaid såg att det var hans farbror som satt bakom ratten förstod han att något var fel.
– Min farbror berättade för mig att pappa var på sjukhus. När jag greps och sattes i fängelse hade han fått en hjärtattack.
Jag vet att han är stolt över min resa
Mohammed Mouaid
Mäklare
I tre månader satt Mohammed Mouaid vid sin pappas sjukhussäng på ett syriskt sjukhus. Sedan kunde de återvända hem till Sverige.
De fick ytterligare tre år tillsammans. Hjärtat sa stopp 2005 – Wajih Ahmad Mouaid var då 51 år.
– Jag vet att han är stolt i dag, säger Mohammed Mouaid.