Ellinor Andersson är arg över att arbetsgivaren inte gjorde en full check av hennes hälsotillstånd.
De två sista åren av Susanne Anderssons liv blev hennes hälsa bara sämre och sämre.
– Mamma var trött och hade ofta feber, infektioner, influensa, värk i kroppen, ryggont, värk i benen, huvudvärk, lock för öronen och bihåleinflammationer. Hon gick ofta till vårdcentralen och berättade för oss barn att nu hade hon fått antibiotika igen. Men ingen utredde varför hon hade feber, säger dottern Ellinor Andersson.
Mamma blev inte friskare för det
Ellinor Andersson
Susanne Anderssons sjukfrånvaro ökade. Inte långa perioder. Men ofta.
Kommunen krävde läkarintyg när hon stannade hemma från jobbet eftersom testerna hon fick ta hos företagshälsovården visade på förhöjda värden för alkoholintag.
– Men just över gränsen, vi har pratat med hennes företagsläkare. De förbättrades dessutom under våren, men mamma blev inte friskare för det, säger dottern Frida Diaz.
Hennes chefer hade bestämt sig
Ellinor Andersson
Dotter
– Mamma kunde ta ett eller ett par glas vin på kvällen men det gick aldrig ut över hennes jobb. Men hennes chefer hade, fast hon skött sitt jobb i 20 år, bestämt sig för att det var alkoholen som låg bakom allt, säger Ellinor Andersson.
– Trots att hon lämnade in läkarintyg efter läkarintyg som visade att hon hade upprepade infektioner och influensor. Varför frågade sig inte arbetsgivaren 'varför har hon så många infektioner?' och skickade henne på en komplett läkarundersökning? Jag var mammas bästa vän. Vi pratade om allt. Varje dag. Jag vet att hon inte var alkoholist, säger Frida Diaz.
Tvingades gå i pension
Enligt döttrarna gick deras mamma ofta till jobbet, trots att hon hade feber och var väldigt trött.
– Vi ifrågasatte varför men hon kände sig tvingad. Hon kände sig ständigt ifrågasatt och misstrodd. Vår mamma, som var så plikttrogen och hade skött sitt jobb under alla år, säger Ellinor Andersson.
Kommunen ställde krav kopplade till det alkoholmissbruk de ansåg att Susanne Andersson hade. Men det blev inte bättre med frånvaron. Till slut fick hon skriva på en överenskommelse med arbetsgivaren om att gå i pension. Vid 62 års ålder.
– Mamma sa att hon verkligen inte ville men hon orkade inte bråka, säger Ellinor Andersson.
Torbjörn Unnebäck är personalchef på Trosa kommun. Han är tagen av Susanne Anderssons bortgång men kan inte se att arbetsgivaren gjort något fel.
Torbjörn Unnebäck är Trosa kommuns personalchef. Han känner väl till Susanne Andersson, som han säger att han suttit i många möten med.
– Jag kan bara säga att hennes barn har inte hela bilden. Jag har en helt annan bild.
Han fortsätter:
– Det är jättesvårt att kommentera enskilda ärenden. Vi har redogjort för hennes fack vilka steg vi har tagit och det blir bara spekulationer om utgången hade blivit en annan om vi hade agerat annorlunda. Men vi har aldrig krävt att någon som är sjuk ska gå till jobbet.
Torbjörn Unnebäck bekräftar att kommunen ställde ultimatum till Susanne Andersson och när hon inte gick med på det "landade vi i en annan överenskommelse som gick ut på att hon accepterade ett pensionsavtal".
Kommunen: Har inte gjort något fel
Han säger att han förstår den enorma frustration hennes anhöriga måste känna men menar att kommunen som arbetsgivare inte har gjort något fel. Men han tillägger:
– Det är en tragisk historia, helt och hållet. För oss har det varit en lång relation med Susanne. Jag har träffat henne här på jobbet i minst 15 år, så det här är tråkigt från vår horisont också. Det är mycket känslor. Men om hennes barn vill träffas och prata mer står min dörr alltid öppen.
Susanne Andersson blev under midsommarhelgen i år svårt sjuk i njurbäckeninflammation och blodförgiftning på grund av en oupptäckt urinvägsinfektion. Njurstenar hade täppt till njuren som var varfylld.
– En vecka tidigare hade hon åter varit på vårdcentralen för att hon kände sig sjuk, och gick hem med Kåvepenin (penicillin, red anm) för att läkaren tyckte att hon var lite röd i ena örat, fnyser Ellinor Andersson.
Mamma sa att hon hade litat på vården
Dottern
När hon lades in på intensivvårdsavdelningen i Nyköping upptäcktes det att hon hade väldigt många vita blodkroppar och väldigt få röda blodkroppar. Susanne Andersson och hennes familj fick veta att läkarna misstänkte att hon även hade blodcancer, som hon antagligen gått med länge.
– Mamma sa att hon hade litat på vården. Att de behandlade henne rätt. Men innan hon hamnade i Nyköping hade det inte tagits några blododlingar alls på henne sen 2017, så vitt de där kunde se. Trots att alla hennes symtom skrek blodcancer.
Susanne Andersson var väldigt illa däran men klarade sig igenom den mest kritiska fasen. Alla hoppades att läkarna nu skulle kunna börja behandla hennes cancer.
– De sa att hon antagligen kommer att dö med cancern men inte av den, säger Ellinor Andersson.
Men en månad senare drabbades Susanne Andersson av flera på varandra följande hjärnblödningar.
– Cancern gjorde henne mer lättblödande, säger Ellinor Andersson.
Efter de första små hjärnblödningarna flyttades hon till Akademiska sjukhuset i Uppsala. Läget var allvarligt och barnen följde med.
– Jag checkade in samtidigt som mamma kom in och vi blev båda chockade, för nu fick vi veta att det inte var en kronisk blodcancer utan en jätteallvarlig aggressiv variant. Mamma hade inte varit inlagd en timme innan de kom och började ge henne cellgifter och trombocyter, säger Frida Diaz.
'Mamma, andas!' bad jag – och då drog hon ett djupt andetag
Dottern
– Köp med lite Gott & blandat, sa mamma när jag skulle komma och sova hos henne på sjukhuset, kvällen innan hon gick bort. På morgonen sa hon 'Jag har jätteont i huvudet. Vad är det som händer?' till mig. Då fick hon en jättestor hjärnblödning och personal kom springande. 'Mamma, andas!' bad jag – och då drog hon ett djupt andetag – men sen blev hon kopplad till respirator, säger Ellinor Andersson.
Utåt höll Susanne Andersson masken. Efter hennes bortgång har barnen sett i hennes mobil hur hon googlat sina symtom och olika cancersjukdomar.
Det blev det sista Susanne Andersson sa. Hon opererades akut men dagen efter förklarades hon hjärndöd och respiratorn kopplades bort.
– Det känns så orättvist. Mamma fick inte ens en chans att fajtas mot cancern. Den hade kunnat upptäckas vid så många tidigare tillfällen. I efterhand har vi sett i hennes mobil hur hon googlat olika former av cancer och sina symtom. Men hon ville inte vara påstridig och ligga någon till last, säger Ellinor Andersson.
Syskonen sörjer men sorgen är blandad med bitterhet
– Hade bara en enda person gjort sitt jobb rätt under alla år mamma sökte vård – och inte bara skrivit ut antibiotika för hög snabbsänka – utan faktiskt utrett vad de återkommande besöken på vårdcentralen berodde på, hade vi kunnat få ha vår mamma kvar lite längre, säger Ellinor Andersson.
De har anmält Trosa vårdcentral till IVO, Inspektionen för vård och omsorg, som har svarat att Susanne Anderssons fall ska granskas.
Dessutom var barnen redan under tiden hon låg i Uppsala i kontakt med hennes fack för att se om de kunde hjälpa henne att få någon form av upprättelse gentemot arbetsgivaren Trosa kommun. Kontakten fortsatte efter Susanne Anderssons död.
Dottern Frida Diaz och mamma Susanne.
– Vi hade hoppats att de kunde göra något även om mamma inte längre finns och kan vittna, men de har precis ringt och sagt att de inte har tillräckligt för att gå vidare, säger Frida Diaz.
Barnen anser att ingen vill ta ansvar för Susanne Anderssons för tidiga död
– Vi har varit i kontakt med både kommunen och vårdcentralen. Vårdcentralen skriver i sitt utlåtande att de inte anser att de har gjort något fel. Och ingen på Trosa kommun har bett om ursäkt för hur de behandlade mamma. Jag hoppas att de känner sig riktigt dumma nu när de vet att hon hade blodcancer, säger Ellinor Andersson.
De ville bli av med henne för att hon var sjuk
Frida Diaz
Dotter
– Jag vet att jag vet mer om mamma än Torbjörn Unnebäck gör, när han påstår att vi barn inte har hela bilden. De ville bli av med henne för att hon var sjuk så mycket, det är vad det handlar om. Men en HR-chef är till för alla, både arbetsgivare och arbetstagare. Han skulle ha hjälpt mamma. Så här får man inte behandla en anställd, säger Frida Diaz.
Susanne Rehn Svensson, verksamhetschef på Trosa vårdcentral.
Verksamhetschefen för Trosa vårdcentral, Susanne Rehn Svensson, avböjer att kommentera ärendet.
– Jag kan inte eftersom det är ett enskilt ärende.
I sitt utlåtande till patientnämnden i Region Sörmland skriver hon "Oklart om vårdcentralen hade kunnat göra annorlunda eller mer". Hennes bedömning efter genomgång av Susanne Anderssons journaler är att hon fick "adekvat behandling" för sina symtom. Hon skriver också att vårdcentralen beklagar djupt.