Det Àr en het och kvalmig sensommardag i VagnhÀrad. PÄ andra sidan TrosaÄn i VagnhÀrad ser Hulos röda byggnad likadan ut i dag som pÄ SN:s 21-Äriga arkivbilder.
â Raset var ju precis hĂ€r nedanför bakom oss och grannarnas tomter drabbades. De husen rev man. Men vi klarade oss, sĂ€ger Terezia och Kent Ă ke Ljung, boende pĂ„ PingstvĂ€gen i VagnhĂ€rad.
23 maj 1997 intrÀffade det stora jordskred som skulle komma att bli rikskÀnt och sÀtta VagnhÀrad pÄ kartan.
â Vi blev ju evakuerade hĂ€rifrĂ„n under ett helt Ă„r, minns Kent. Det tog Ă€ven ett helt Ă„r innan de hade stabiliserat upp hela omrĂ„det igen.
Redan under hösten 1996 och vÄren 1997 upptÀcktes vÀgsprickor pÄ flera stÀllen i omrÄdet. Ytterligare sprickor dök upp och rapporterades till kommunen 12 maj. Sprickorna bedömdes först vara tjÀlsprickor, men det beslöts att hÄlla marken under observation.
14 maj tillkallades geotekniker och kontrollpunkter upprÀttades. Det mÀrktes att nÄgot var i görningen dÄ markrörelser pÄ tvÄ millimeter per timme uppmÀttes. Ett omrÄde pÄ 50 x 35 meter Àngsmark samt en bit av cykelvÀgen drabbades av ett mindre skred vid Än.
DÄ upprÀttades mÀtstationer för portryck och djupbrunnar pÄbörjades för att sÀnka trycknivÄn.
Klockan 00.59 den 23 maj intrÀffade huvudskredet. Ovetande familjer lÄg och sov nÀr deras hus började glida ner mot TrosaÄn.
Skredet omfattade en cirka 200 meter lÄng strÀcka lÀngs TrosaÄn och strÀckte sig cirka 60 meter upp i den dÄ husbebyggda lerslÀnten.
VagnhÀradsbon Greger Tidlund var dÄvarande socialdemokratiskt kommunalrÄd i Trosa. Han vÀcktes klockan 4 pÄ morgonen och kördes ut till ett kaos han aldrig kunnat förestÀlla sig. Han och mÄnga andra inblandade stod nu inför nÄgot helt nytt.
â Man fick först en översiktlig bild av det hela med rĂ€ddningstjĂ€nsten. Det hĂ€r var ju helt makalöst.
Tre villor hade dragits med i skredet och stannat, nÀstan intakta, en bit ner. TvÄ villor bröts sönder, varvid en halva följde med i raset. Ytterligare tvÄ hus fick grunden underminerad. Skredet slet Àven med sig gÄng- och cykelvÀgen.
â PĂ„ morgonen blev det ett vĂ€ldigt mediapĂ„drag med hela Sverigepressen, radio, tv och tidningar. Jag minns hur en reporter frĂ„n Expressen rusade in och undrade hur det kommer att gĂ„ och om Trosa kommun ska betala för allt. Jag svarade att jag inte visste det dĂ„. Dagen efter stod det pĂ„ Expressens löpsedlar att Gnesta kommun skulle betala (skratt.) Göran Perssons regering kom dit, Haverikommissionen, hemvĂ€rnet, civilförsvaret, ja alla möjliga.
Mirakulöst nog dog ingen mÀnniska.
Greger Tidlund minns hur han vandrade omkring bland förstörda gÄrdar, nersjunkna bilar och hus. Minnet av lerans egenskaper har etsat sig fast.
â NĂ€r vi knackade pĂ„ en dörr sĂ„ visade det sig att familjen gĂ„tt och lagt sig Ă„tta meter upp. Sedan hade huset sjunkit Ă„tta meter ner â utan att en enda blomkruka rört pĂ„ sig!
Greger Tidlund fick skjuta fram valrörelsen och lÀgga allt krut pÄ VagnhÀradsraset.
â Ja, herregud. Det gick inte att delta i den. Vissa hus var förstörda och runt 150 personer fick evakueras. Jag fick stĂ€lla om hela kommunorganisationen och tvingades fokusera helt pĂ„ det hĂ€r och pĂ„ att alla som blivit bostadslösa skulle fĂ„ det bra.
Vissa bitar hade kunnat skötas bÀttre.
â MĂ„nga i omrĂ„det var ju rĂ€dda för nya ras och ville lösa in sina hus. Men det var ju svĂ„rt att göra. Men kanske skulle vi haft fler informationstrĂ€ffar med de som drabbades indirekt av allt efterarbete, funderar Greger Tidlund.
Ett 30-tal hus revs inom riskomrÄdet. Utredningar visade att den branta lerslÀnten var hÄrt anstrÀngd, bland annat pÄ grund av kraftigt regnande, och att smÄ förÀndringar kunde innebÀra ras.
â För oss tog det nĂ„got Ă„r innan man kunde koppla bort det dĂ€r raset. Nu tĂ€nker man inte mycket pĂ„ det och kommer faktiskt snart att flytta ocksĂ„, sĂ€ger Terezia och Kent Ă ke Ljung.