Replik på ledaren av Rebecka Undén om klimatet. I texten som rör klimatet och tillväxtens vara, eller inte vara, hänvisar Undén till klimatet som en del av ett pågående kulturkrig.
Detta så kallade kulturkrig drivs främst av Sverigedemokraterna. Här har de en populistisk agenda som går ut på att liksom i migrationsfrågan helt strunta i vetenskap och istället tala till människors känsla för det främmande och framställa det som ett hot. När man nu försöker kopiera denna retorik på klimatfrågan blir det istället Greta Thunberg som utgör det stora hotet. Ingen förändring av min livsstil! Att SN springer i samma riktning får i alla fall mig att lyfta på ögonbrynet.
Undén argumenterar vidare för att ekonomisk tillväxt är frikopplat från ökande utsläpp. Som exempel tar hon Sveriges minskade utsläpp och de globalt ökade utsläppen. Rika Sverige klarar att minska utsläppen, men fattiga ekonomier ökar sina utsläpp enligt Undén. Att ledarskribenten helt bortser från det faktum att de utsläpp som genereras i fattigare länder kan härledas till svensk konsumtion är ingenting annat än häpnadsväckande. Undén kritiserar också FN:s klimattoppmöte som har mage att tala om att vi behöver göra avkall på vårt välstånd. Undén lyfter fram forskning och ny teknik som vägen till den nya framtiden.
Att vi kommer att behöva lyssna på forskningen är vi många som tycker. Och enligt forskningen behöver vi även ny teknik för att klara klimatkrisens utmaningar. Men det räcker inte.
När forskningen pekar på att vi också måste konsumera mindre och övergå till en mera cirkulär ekonomi så håller centerpartistiska SN för öronen och pekar finger åt Greta Thunberg som vilken Jimmie Åkesson som helst. Jag är förvånad!