Ledarskribenten Naod Habtemichael (SN 17/6) verkar ha köpt Viltskadekommissionens vinklade rapport med hull och hår. Inte ett ord nämns om att kommissionen är ett beställningsverk från LRF och ett antal skogsbolag – och inte alls en kommission som står för okränkbar sanning.
Personligen tycker jag att det är anmärkningsvärt att ledarredaktionen på Sörmlands Nyheter så okritiskt sväljer en natur och viltfientlig partsinlaga. Det borde framstå som ställt bortom allt rimligt tvivel att rapporten bara är diger önskelista inför valrörelsen. Men ledarartikeln ifrågasatte inte ett enda viltfientligt förslag. Inte heller problematiseras rapportens slutsatser.
Inte ett ord nämns om att Viltskadekommissionen vill minska markägarnas möjligheter att bestämma över sin mark och därmed göra kraftiga ingrepp i äganderätten. Eller ens undrat om staten är bra på att förvalta saker?
Inte ett ord nämns om att de djur som finns i den svenska faunan måste begränsas till ett minimum eftersom brukandet av naturen – det vill säga jord- och skogsbruk – alltid anses vara viktigare. Håller allmänheten med om en sådan slutsats? Kanske borde man reflekterat över detta?
Inte ett ord nämns om de vinklade fakta och avsaknad av koppling till den forskning som faktiskt finns.
Inte ett ord nämns om viltets värden och rättmätiga plats i naturen.
Inte ett ord om att de viltskador som finns idag är lokala eller att markägarna har alla möjligheter att begränsa stammarnas storlek redan idag, eller undrat varför inte markägarna behöver göra en enda sak. Allt ansvar ska hänskjutas till någon annan.
Inte heller tas de stora samhällstrender som efterfrågar mer miljövänligt skogs- och jordbruk upp till diskussion.
När Viltskadekommissionen önskar sig nya lagar och att alla myndigheter ska gå samman i ett fältslag mot viltet borde man från ledarredaktionen få upp ögonen på vad detta är för typ av rapport.
Att jord- och skogsbruk kan behöva stöd och hjälp för att öka sin konkurrenskraft är viktigt. Det kan också behövas nya lagar för att stimulera de gröna näringarna. Det borde inte finnas någon tvekan kring att denna fråga måste tas på allvar. Men lösningen är inte av att man tömmer naturen på djur. Det finns andra sätt som är effektivare och inte lika verklighetsfrämmande. Detta borde ledarredaktionen ha förstått.
Så den enda plats en så oseriös och extrem rapport hör hemma är i papperskorgen.