Sverige har haft arbetskraftsinvandring i hundratals år. Den har genom åren varit både bra och nödvändig, men bytte skepnad på 1970-talet. Vi kunde se hur och varför i SVT:s dokumentär Tvärvändningen som visades för några år sedan. En rad ministrar i dåvarande regering kom till tals och var kritiska till sin egen politik. Kjell-Olov Feldt (S) var öppen med orden ”Vi gjorde fel, vi skulle aldrig gjort så”.

Tre centerpartister skriver i en debattartikel 2/11 att Sverige behöver invandrad arbetskraft. Så är det, men artikeln efterlämnar en rad frågor. ”Sanningen är att jobben många gånger kräver en kompetens som inte finns bland de arbetssökande i Sverige”. Vilken kompetens som krävs för att plocka bär, plantera skog, städa och som de idag cirka 437 000 arbetslösa (SCB september) saknar får vi inte veta?

Man nämner industriboomen i Norrland som är i behov av arbetskraft, men nämner inte att den arbetskraft som där efterfrågas främst gäller yrkesgrupper med en ingångslön som säkerligen överskrider gränsen på 27 360 kronor. Personalproblem inom vården har lyfts fram när de nya reglerna nu träder i kraft, men ligger det verkliga problemet hos Tidöpartiernas politik eller hos arbetsmarknadens parter som inte mäktar med att ge sjuksköterskor en högre lön?

Att arbetsgivare har svårt att rekrytera inhemsk arbetskraft beror nog mer på bidrags- och pensionssystemen, där skillnaden mellan att inte arbeta alls och att arbeta inom ett låglöneyrke är ytterst marginell.

”Tidögängets besatthet av att på alla sätt förhindra att människor från andra länder kommer till Sverige”. En liten lögn från skribenterna, för som de flesta borde känna till så gäller inte reglerna EU-medborgare och högutbildad arbetskraft, oavsett vilket land man kommer från.