Läser insändare i SN 20/4 om sparåtgärder på skolan i Nyköpings kommun. Undrar om beslutsfattare har tänkt över detta ordentligt?
Idag i en (1) klass på till exempel 25 elever finns oftast 2-4 med adhd/add, någon/några mer mot autism, flera utan uthållighet och med stora koncentrationsproblem, några med inlärningssvårigheter, några orkar inte skriva med penna eller klippa då finmotoriken är så dålig och ork saknas, några är svaga i arbetskapacitet (läs svag begåvning) och behöver mycket stöd, några riktigt duktiga som behöver ”matas på” för att inte tappa intresset. Lägg där till kanske upp emot 10 olika språk i klassen, där svenskan är dålig eller mycket dålig. Vem kan klara detta? Vi lärare är inga övermänniskor och vi känner oss ofta otillräckliga.
Idag är det många som inte klarar lågstadiet ens men ändå flyttar de uppåt i klasserna. Trots att lärare trollar med sina fem armar och tre huvuden. Så upprepas misslyckandena igen, flyttar vidare uppåt i klasserna, misslyckas igen... Svensk skola idag skapar för ofta psykisk ohälsa som om det fortgår kan ge katastrofala följder. En del kan behöva 10-12 år på sig i grundskolan för att klara den men den chansen finns inte.
Resurser och stöd saknas oftast och mer misslyckanden väntar runt hörnet. Inte sällan har dessa elever även problem utanför skolan med relationer med mera. Skolan borde vara den del i livet som erbjuder trygghet och struktur. Om det finns tillräckligt med resurser. Landets bästa skola 2030, idag en utopi. Beslutsfattare välkomna ut i klassrummen, skulle ni vilja arbeta under dessa premisser?