Genmäle, Kjell Wiklund, präst. Insändare "Utan öppna hjärtan skrumpnar Sverige" publicerad 23 juli.

Jag opponerar mig mot Ditt, och många andra debattörers, sätt att beskriva all invandring som en tillgång. Bilden Du målar upp är inte rättvis, det stämmer inte att alla som invandrar till Sverige jobbar och blir en del av samhället MEN, med det sagt beror detta inte primärt på dem själva, det är i första hand ett politiskt problem.

Utanförskapet bland vissa grupper är monumentalt, till stor del på grund av kulturella och religiösa skäl i kombination med bristfällig utbildning och analfabetism. Dessa parametrar utgör stora hinder för att lära sig svenska och delta i samhällsgemenskapen, våra regeringar har ju systematiskt "städat bort" de flesta jobb som inte kräver minst gymnasieutbildning. Att staten också fortsätter att tillhandahålla gratis tolk till alla som ber om det, under obegränsad tid, gör det inte lättare för den enskilde individen som, genom att inga krav ställs på att lära sig språket, inleds i passivitet och oförmåga att sköta sig själv och få ett värdigt liv i Sverige. Att kunna göra sig förstådd är givetvis nyckeln in i gemenskapen!

Jag anser att uttrycket "öppna hjärtan" är missvisande sammanhanget. Det råder knappast någon tvekan om att merparten av Sveriges befolkning är solidariska och gärna hjälper sina medmänniskor, de flesta är allt annat än rasistiska MEN, det krävs en helt annan integrationspolitik för att råda bot på de snabbt ökande klyftorna mellan de som lever I vårt samhälle och de som lever I skuggan av det. Dagens växande problem med främlingsfientlighet är en renodlat politisk fråga som har föga att göra med öppna eller "slutna" hjärtan.