SN lägger ned lokalredaktionerna i Trosa och Gnesta. ”Tillsammans blir vi starkare, men också mer flexibla” förklarar chefredaktören Kristina Levin som säger sig vara ”glasklar” om att detta är ett klokt beslut.
Det är sorgligt och det är svårt att förstå SN-chefen Kristina Levins tankar. Att hon, som själv varit lokalredaktör i Strängnäs och Flen, nu riskerar att gå till historien som den chefredaktör som dödade lokaljournalistiken i de viktiga tillväxtkommunerna Trosa och Gnesta.
Kristina Levin jämför med bevakningen av Oxelösund, där lokalredaktionen stängdes för drygt tio år sedan, och hävdar självsäkert att Trosa och Gnesta nu ska bevakas med samma kraft som där. Fråga vilken Oxelösundsbo som helst om SN:s bevakning blev bättre i och med att lokalredaktionen med två reportrar stängdes.
Att vara lokalredaktör är inte bara att sätta sig i bilen och rycka ut på snabba jobb. Det handlar om att vara en del av lokalsamhället, att leva sitt liv bland de människor som är ens uppdragsgivare. Att träffa folk i mataffären, att lyssna till samtal på gatan, att delta i föreningslivet och dagligen möta kommunens politiker och andra makthavare inom näringslivet. Och framför allt finnas till på en öppen lokalredaktion dit människor kan komma in, träffa en lokalredaktör och känna att SN finns till för dem.
I stället blir nu SN en gäst hos verkligheten.