Det är med förvåning vi läser i SN debatt 26 mars att Sverigedemokraterna vill kraftig minska reduktionsplikten, och att man vill sänka dieselpriset med 10 kronor genom lägre skatt.
Reduktionsplikten har gjort att andelen förnybar i diesel nu är 30 procent, vilket minskar de klimatskadliga utsläppen. Billigare bränslen, enligt SD:s förslag, är ju en direkt uppmuntran att köra den fossildrivna bilen mycket, istället för att försöka välja andra färdmedel. Sänkt skatt för fossilbränslen motverkar den nödvändiga klimatomställningen. Vi måste ha stabila styrmedel som uppmuntrar till sparande samt ger incitament för att utveckla alternativa bränslen. Då krävs en stabil politik där vi står fast vid reduktionsplikten.
SD nämner inte klimatkrisen. Följer inte SD media? Nyligen kom en tung rapport från FN:s klimatpanel, som ytterligare underströk att allvaret i klimatkrisen och att de fossila bränslena måste fasas ut. Visst är dyra bränslen är ett problem. Men stöd till de drabbade måste utformas klokt. Fokus bör ligga på hushåll med låga inkomster och på de som inte har alternativ till bil, snarare än hjälp till alla.
Miljöpartiet föreslår istället ekonomiskt stöd till de som drabbats mest:
3,3 miljarder i skattesänkning för hushåll i landsbygd. 2 miljarder i stöd till jordbruket. En miljard kronor till kollektivtrafiken samt höjd elbilsbonus till 80 000 kronor på landsbygden. Då gynnas inte direkta köp av fossil energi, utan den enskilde kan välja.
Med dessa stöd blir kalkylen mer lockande för exempelvis att byta till elbil. Eller att samåka, eller att ibland ta bussen eller tåget.