I SN 12/1 skriver MP:s Björn Åslund om utsläppsökning och kritiserar moderat fokus på kärnkraft. Uttrycket ”kasta sten i glashus” kommer onekligen på tanken, men här handlar det om glaskross av närmast industriell proportion. Ett par klargöranden är på sin plats: Sveriges utsläpp har ökat, konstaterar Åslund, men verkar helt ha glömt att S/MP-regeringens nedläggning av kärnkraft fick direktkonsekvensen att man var tvungen att starta upp Karlshamns oljekraftverk som eldades med olja. 70 000 liter i timmen.

Bristen på konsekvensanalys kanske förklarar Åslunds oförståelse över att kärnkraften är en så stor del av Moderaternas klimatpolitik, men för många andra är det helt självklart att Sveriges energisystem inte bara måste vara tryggt och planerbart, utan även klimatsmart.

MP:s utmaning har alltid varit att förena vision med verklighet och inte minst kärnkraftsmotståndet har fått stora konsekvenser – här i Sverige plockar nu såväl hushåll som företag upp notan för en el som blivit både skitig och dyr. I Tyskland har det gröna kärnkraftsmotståndet gått så långt att byar flyttas för att kolgruvor ska säkra delar av EU:s elproduktion.

Svenska regeringen väljer tack och lov en annan väg och rivstartar nu möjliggörandet av ny kärnkraft. Viktigt och välkommet såväl för svenska plånböcker som för det globala klimatarbetet.