I SN:s artikel, om problemen som lärarna beskriver på Bryngelstorpsskolan, säger politiker Torbjörn Kock (S) att man har skjutit till 86 miljoner i budget för 2023. De här pengarna räcker dock inte långt. I budgeten för 2023 motsvarar det ungefär 5 procent av den totala kostnaden för barn- och utbildning. Under 2023 har inflationen i genomsnitt legat på närmare 9-10 procent. Det hade behövts 180 miljoner bara för att gå jämnt ut mot inflationstakten.
Det handlar alltså inte om någon satsning på skolan, utan i realiteten en neddragning. I budgeten för 2024 och 2025 planerar politikerna att minska anslagen än mer, de åren kommer skolans budget endast öka med 30 miljoner/år. Tittar man på att Nyköping har en stadig befolkningsökning på cirka 500 personer/år och att, löst räknat, cirka hälften av dessa är i behov av skolomsorg, så kan man se att ”satsningen” är noll och inget. Kommunen erhåller i snitt 120 000 kronor/elev i skolpeng vilket skulle ge cirka 25–30 miljoner till budgeten, det vill säga eleverna kommer i bästa fall få behålla sin tilldelade skolpeng.
Nyköping är en kommun som skulle behöva satsa på barnen och utbildningen. I dag tillhör vi en av landets sämre kommuner när det kommer till måluppfyllelse. Vi rankas överhuvudtaget lågt som skolkommun. SKR gör årligen en öppen jämförelse mellan landets kommuner och dess skolorganisation. Det är ingen munter läsning för en Nyköpingsbo. Hur ska vi bli Sveriges bästa skolkommun 2030 när vi realiteten minskar anslagen? Visst kan man effektivisera vissa delar Nyköpings skolorganisation. Men inte så länge det handlar om att man får jobba mer – utan kompensation i form av tid eller förändring av tjänst. Det är inte okej att elever i våra skolor ska bli lidande utifrån konjunkturnedgången. Barnen har i alla tider rätt till sin utbildning och att skollagen följs.