Det är bra att SN ställer lite kritiska frågor kring de nya bostadsområden som växer upp (SN 26/8). I det här fallet Hansastaden och kanske vi framöver får en liknande granskning av det påbörjade området i Högbrunn och det väntande vid Nöthagen.

När det gäller den omdiskuterade Hansastaden framförs ett par luddiga argument. 2 500 är intresserade av att hyra en lägenhet hävdas det glatt. Så kanske är fallet, men alla som sålt eller köpt vet att antalet som anmäler sig till visningar långt överskrider de som senare är intresserade av att bjuda.

Många lägenheter i Hansastaden verkar vända sig till ensamhushåll, 1:or och små 2:or. Företrädesvis kanske man då vänder sig till ungdomar och pensionärer. Är dessa målgrupper villiga att betala de hyror som det rör sig om och kan de ens? Man riktar sig också till målgrupper i Stockholms södra förorter. Då gäller det att hålla dem med jobb (arbetslösheten i Nyköping låg 2023 på 7,4 procent – över riksgenomsnittet) annars tvingas de pendla till en månadskostnad av några tusen lagt till de höga hyrorna.

Sveaviken hoppas också kunna fylla lokaler med restauranger och butiker. Vilken kundkrets vänder man sig då till? Längs Storgatan och på angränsande sidogator gapar många lokaler tomma och flertalet innehavare kämpar med sin lönsamhet. Vilka överlever en ökad konkurrens, när allt fler kunder lockats ut till köpcentrumen och även områdena i Högbrunn och Nöthagen väntas omfatta både butiker och restauranger?

Nu hoppas jag det går bra. Tomma butikslokaler målar inte sällan fram en negativ bild av staden, inte minst om man kommer som turist. Tomma lägenheter brukar å sin sida få konsekvenser. Frågan är vilka konsekvenserna blir och vilka som i slutändan drabbas? SN tar upp avsaknaden av parkeringsplatser och en ökad trafik i innerstaden. Andra problem, förutom jobb till alla, är att de tusentals nya invånare som Nyköping väntas växa med, också ska ha skola, vård och omsorg.