Tack SN för reportaget om Bryngelstorpskolan och hur de upplever krisen i skolan (SN 27/10). Samtliga regeringar har vetat om den kris som vi står inför länge. Facken har signalerat länge om detta. Det saknas omkring 50 000 behöriga lärare i landet. Sedan tillkommer speciallärare, kuratorer, resurspersonal och så vidare. I år är det värre än någonsin och en pågående rekryteringsprocess hela tiden, inte som förr över sommar/vinterlov.
Lärare säger uppgivet att de inte kan arbeta efter skollagen längre. Elever upptäcks tidigare med problem av olika slag och extra anpassningar sätts in. Men ofta uteblir det stöd som de egentligen skulle behöva för att ta sig vidare. Idag får elever gå vidare i årskurserna oavsett de har nått målen eller inte. De kommer upp en årskurs, misslyckas igen, sänks lite till och känner sig odugliga och så fortsätter det många gånger. Några klarar givetvis ut sina problem och kan gå vidare med vissa luckor. Men för ofta bland dessa elever som verkligen behöver stöd i unga år som till exempel att knäcka läskoden uteblir tillräckligt stöd på grund av resursbrist och/eller pengar. Lärare slår knut på sig, känner sig otillräckliga. Vilka blir lidande, jo barnen.
Svensk skola idag skapar psykisk ohälsa hos många. Det är idag nödvändigt att ha aktiva föräldrar som stöttar och coachar igenom skoltiden. Hur många har det? Alla regeringar behöver allvarligt tänka ut hur de ska satsa på skolan, vår framtid.