Tre punkter bör här nämnas som svar på Anna af Silléns (M) insändare den 19 januari: Den totala kostnaden för kärnkraften, avfallsfrågan och elpriset. Vissa politiker, vare sig det är i Sverige eller i resten av världen, går till och med så långt som att hävda att kärnkraft är billig och producerar ren el! Det är bevisat bortom allt tvivel att kärnkraften, om man tar hänsyn till alla kostnader (utveckling, uppförande av kraftverket, olöst slutförvar, sökandet efter ett slutförvar, risk för en okontrollerbar katastrof), för närvarande är den överlägset dyraste elen vi kan producera. Själva byggandet av kraftverket är så dyrt att i dagsläget endast en statlig aktör kan ordna finansieringen. För att få en uppfattning om hur kostnaderna kan rusa iväg hänvisas till grannlandet Finland (Olkiluoto-3) och Storbritannien (Hinkley Point-3).

Avfallet då? Finland håller på att bygga världens första slutförvar, som enligt planerna ska tas i drift 2025. Andra, till exempel i Sverige, är fortfarande bara i planeringsstadiet. Det bör klargöras att vi talar om en lagringsperiod som fortfarande måste kontrolleras i långt mer än 100 generationer av mänskligheten. De överfulla mellanlagren runt om i världen är allt annat än säkra. Det tyska lagret i Asse-gruvan i Niedersachsen (cirka 126 000 fat och containrar lagras där) måste tömmas igen efter att vatten trängt in. Kostnaderna beräknas gå upp i mångmiljardklassen. Och denna sanering och slutförvaring betalas inte av kärnkraftsindustrin, även här är det skattebetalarnas tur. Faktum är att det fortfarande inte finns något säkert slutförvar i drift i världen!

Sista punkt: Elpriset. Hur stor påverkan på elpriset i Sverige har egentligen nedläggningen av kärnkraft i Tyskland? De tyska kärnkraftverkens andel av den totala elproduktionen var mindre än sex procent år 2022. Det sista kärnkraftverket i Tyskland kopplades bort från nätet den 15 april 2023.