Replik på en mycket personlig och besynnerlig insändare i SN, den 8/8. ("Önskedröm att kunna fortsätta i gamla hjulspår"). Där Martin Kristofersson, lägger ut många påståenden, utan källhänvisningar, beträffande kärnkraftens livscykelanalyser, jämfört med vindkraftens. Så för att bemöta de uppenbara felen och det grundläggande i det resonemanget kommer här en kommentar från mig.
En nyligen gjord livscykelanalys från Vattenfall, publicerad juni 2021 visar att kärnkraften i Sverige, under hela sin livstid, har absolut lägst koldioxidutsläpp, jämfört med övriga energislag. Då räknat per producerad kilowattimme.
- Kärnkraft 2,5 gram koldioxid per producerad kWh.
- Vattenkraft 4 gram
- Vindkraft 12 gram
"– Vi har gjort livscykelanalyser för de tre huvudsakliga kraftslagen i Sverige, som är kärnkraft, vattenkraft och vindkraft. Och där landar kärnkraften som klar vinnare i parametern klimatutsläpp, säger Anders Johansson, senior kärnteknisk rådgivare på Vattenfall."
Det man tar hänsyn till i analysen är allt från byggnationen av kraftverket, alla effekter av bränsleframställning samt rivning och omhändertagande av avfall. Med andra ord den totala livscykeln.
Ett vindkraftverk beräknas hålla i tjugo år medan ett kärnkraftverk ska ha en livstid på sextio år (i dag 80 år) – även om Ringhals 1 och 2 stängdes efter 45 år, vilket analysen tar hänsyn till. För vattenkraft sätts livslängden till 100 år på dammar och 60 år på kraftverk – även om de äldsta kraftverken redan är långt äldre än så.
Att Sverige behöver och måste satsa på kärnkraft som en baskraft i vårt framtida energisystem är ju en självklarhet.