Olof Jonmyrens ledare i SN den 5/2 angående en starkare nordisk samverkan gällande smittskyddsarbetet var realistisk.
Våra länder måste visa en större enighet!

Ett unikt samarbete mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige inleddes redan 1956, när länderna bidrog med fredsbevarande FN-styrkor till Mellanöstern. Uppgiften var att där säkra och övervaka avtal om vapenstillestånd samt utgöra en buffert mellan parterna i Suezkonflikten.

Av de tio nationer som bidrog i UNEF (United Nations Emergency Force) stod de nordiska ländernas trupper varandra mycket nära. Vid alla de svårigheter som måste övervinnas i krävande ökentjänst, underlättades arbetet genom vår samverkan. Improvisation och snabba gemensamma beslut kunde leda till öppningar och även rädda liv. Civilbefolkningen hade drabbats hårt och behövde ofta hjälp.

Vid UNEF:s 50-årsjubileum 2006 inbjöds några svenska veteraner till en högtid i Oslo rådhus. Den norske Konungen Harald närvarade. Han tackade personligen svenskarna för samarbetet vid fredsinsatsen i Egypten. Hedrande ord som vi förde med oss hem till Sverige. Vad har nu hänt med den nordiska sammanhållningen? Nya tag behövs!