Replik till Miljöpartiet i SN 5 maj.
”Det duger inte att stå på läktaren och bua” skriver ett gäng miljöpartister som svar på mitt debattinlägg. Och visst är det bra med en hållbar miljöpolitik där socialt ansvar och ekonomi går hand i hand. Och visst behövs en klimatomställning när det gäller förnyelsebara drivmedel och bättre rening av utsläpp. Exemplet SSAB, dit en oproportionerligt stor del av regionens och landets koldioxidutsläpp kan härledas, är intressant. Plötsligt har miljövännerna fått upp ögonen för detta vilket kan vara ett tecken på att man inte bara silar mygg och sväljer kameler.
Men i övrigt är miljöpartisternas replik, med en uppsjö av vällovliga teser, ännu ett exempel på just – plakatpolitik. Ni tycks inte inse att innan man går över till en ny energikälla borde man analysera effekterna av skiftet. Och inte minst se till helheten. För fordonsindustrin för att ta ett exempel måste man se till utsläppen i hela kedjan från tillverkning av en bil till dess att den ska skrotas. Vad händer med alla jättebatterier vid tillverkning och hur gör man när det tjänat ut?
Dessutom har flera bensinbolag kommit med lösningar där fossila bränslen kan ersättas av förnyelsebara produkter som exempelvis tallolja. Konkret, utan pekpinnar och utan subventioner. Det är ett exempel på att näringslivet anpassar sitt utbud till marknaden utan ingrepp ovanifrån.
Jag kanske sitter på läktaren, men jag buar inte. Jag nagelfar er miljöpolitik eftersom den är ihålig.