Svar på insändaren av Peter Ekedahl och Carina Hall den 30 mars.

Det svåraste med att läsa er replik är att vi uppenbarligen ser olika saker när det kommer till vardagen på Nyköpings högstadium. Vi lärare är där varje dag för att göra vårt bästa för varje elev, men det blir problematiskt att göra det om inte våra högsta chefer ser samma sak som vi.

Elevtappet till friskolorna i Nyköping har varit stort de senaste åren och det är därför den ekonomiska kostymen nu måste tajtas till. Färre elever genererar mindre skolpeng och då måste ekonomin justeras. Det förstår både jag och mina kollegor, men med det sagt så sker just nu en rad justeringar på Nyköpings högstadium som ökar arbetsbördan och ytterligare försämrar arbetsmiljön för oss som är kvar.

Flera anställda som inte hade lärarlegitimation (assistenter och språkstödjare) försvann när vårterminen drog igång, och de som har tidsbegränsade anställningar och saknar legitimation, kommer inte få dessa förlängda efter läsårsslut.

När det blir färre vuxna på plats i skolan, måste följaktligen klasser slås ihop vilket i sin tur får till följd att den personal som finns kvar tvingas springa än fortare utan möjlighet till återhämtning. Kommunens egen HR-chef, Katarina Hadfy, har själv medgett i intervjuer, att Nyköping ligger mycket högt i sjukfrånvaro i jämförelse med andra kommuner. Men den informationen verkar tydligen ha gått er båda förbi.

Att komma till skolan på morgonen innebär ett extremt stresspåslag eftersom arbetsgivaren förväntar sig att vi lärare ska vikariera och täcka upp för frånvarande kollegor. Då frånvaron ofta är hög leder det till att vi måste springa från lektion till lektion. Det i sin tur, innebär sämre kvalitet på den utbildning som vi vill ge våra elever eftersom tid till för- och efterarbete saknas.

Som grädde på moset tillkommer arbetsgivarens förväntan om att vi ska äta lunch med eleverna för att hålla ordning i matsalen, likaså förväntas vi vakta korridorer och toaletter för att stävja skadegörelse av olika slag. Sedan är det dessa ständiga konflikter mellan elever som vi förutsätts lösa, konflikter som inte sällan innebär både hot och våld (som ibland även riktas mot oss). Vad hände med vårt kärnuppdrag, det vi är utbildade för? Att ge genomtänkt och kvalitativ utbildning?

Slutsatsen jag drar är därför fortfarande densamma: kunskapsresultaten på Nyköpings högstadium kommer vara låga även framöver, och personalflykten från skolan lär fortsätta.