Men hur mår du, egentligen? 

Den etiska stress som lurar runt hörnen för vår personal inom vård och omsorg, och även inom skolvärlden, talas det sällan om. Det talas om psykisk ohälsa och hög sjukfrånvaro och som ofta arbetar man med att släcka bränder, inte med att se till orsakerna och arbeta för att undanröja desamma.

Det är inte bara oro för att inte ha tid att utföra sina uppdrag, känslan av otrygghet för arbetsgruppens samlade kompetens, omflyttningar och långa arbetspass som är utmaningarna. När man ger omvårdnad till äldre eller sjuka patienter kan man ställas inför etiska dilemman, uppleva rädsla och samvetsstress.

I Socialstyrelsens kunskapsstöd, som ska utgöra ett stöd för styrning och ledning, har åtgärden handledning en hög rekommendationsnivå. Genom att i arbetsgruppen få sätta ord på det som ligger till grund för den upplevda inre stressen öppnar man en väg för att bearbeta orsaker som påverkar. Det tillsammans med ett tydliggörande av arbetsmoment, att sätta tydliga linjer för vad var yrkesgrupps ansvar innebär, ger en trygghet i teamet.

Vi är många som har kunskap om att den etiska stressen genererar såväl fysiska som psykiska konsekvenser. Om den etiska stressen synliggörs och pratas om får vi större möjlighet att angripa orsakerna och ökar chansen att finna lösningar för hur problemen med de höga sjuktalen bör hanteras. Inom omsorgen i kommunen ska vi utgå från Individens Behov i Centrum (IBIC), det bör även gälla vår personal.