Replik på Dag Bergentoft insändare 16 februari. Oxelösund var verkligen sämst i landet i mätningen i höstas. Vi är en liten kommun, och under en stor pandemi har vi helt enkelt inte resurser att nå målet på antal besök hos brukaren. Det har inte med styrning att göra, utan med att vi inte kan trolla. Sjukskrivningstal på 30-40 procent innebär vikarier för att befintlig personal av smittskyddsskäl inte ska gå mellan verksamheterna. Min största respekt och tacksamhet går till vår personal som jobbat hårt och krismedvetet, och till alla brukare som haft förståelse för omständigheterna. 

Nu ser vi ljuset i slutet av pandemitunneln. Personalen ska få utrymme för återhämtning, och brukarna sin vardag tillbaka. Under hösten 2021 påbörjades omorganisationen. Mindre team har minskat antalet besök, och i januarimätningen låg vi i nivå med riksmålet. Brukarna har fått en fast omsorgskontakt, anställda har fått språkstöd, och vårdbiträden får utbildning till undersköterskor på arbetstid. Det är den typen av vinster i välfärden vi vill skapa. 

Oppositionen kritiserar att det inkommit flera anmälningar enligt Lex Sarah. Jag vill lyfta det verkligt viktiga bakom anmälningarna: Att vi har en lärande verksamhet som tar sitt ansvar på allvar. Samtliga medarbetare har anmälningsplikt och ska rapportera missförhållanden. Att inga rapporter inkommer, i en omsorgsverksamhet som bedrivs dygnets alla timmar, tyder på en tystnadskultur där vi inte vill se felen. Så ska vi inte ha det. Inte heller ska vi peka politiskt finger på brister som ingen verksamhet hade kunnat lösa under en pandemi, eller kritisera personal som gjort sitt allra yttersta under den.