Svar till "Kommunala skolan väljer bort mina barn" av signaturen "Klarsynt" den 23 april.
Det finns stora brister i den skolmodell som utformades i Sverige på 1990-talet. Det ”Klarsynt” gör är att kritisera den kommunala skolan för bristande bemötande av duktiga elever. Det stämmer inte.
I Nyköpingsmodellens högstadium finns fantastiska ämneslärare som tvärfunktionellt kan garantera enorm kunskapsfördjupning för de elever som är i behov av det. Nyköpings högstadiums modell är uppbyggd på ett sätt som både skapar redundans och möjlighet till fördjupning.
Det är en föredömlig modell, inte bara på pappret utan även i verkligheten. Det finns flera felaktigheter i Klarsynts insändare. Bland annat att skolan var kommunal på 1970-talet. Det var den inte. På 70-talet var skolan statlig. Skolan kommunaliserades på 1980-talet.
Friskolereformen som följde har skapat en instabilitet i möjligheten att på medelkort sikt bedriva och planera grundskola i Sveriges alla kommuner. Att beskylla den kommunala skolan för att inte kunna möta elever på alla nivåer är direkt felaktigt.
Det stora problemet nu är att det är väldigt svårt att ens kunna föreställa sig hur bra den skolan hade kunnat vara samt hur den hade kunnat utformats rent strukturellt om vi hade sluppit den ogenomtänkta och slarviga friskolereformen som den Moderatledda regeringen drev igenom 1992.
Utan friskolereformen skulle Klarsynt både haft en bättre skola för sina barn, en öppnare attityd till alla ungdomars lika värde och möjlighet till obegränsat lärande inom skolan. Men framförallt, ”Klarsynt” hade inte behövt betala lika mycket som idag i kommunalskatt.