Replik på MP:s insändare "7 av 8 partier stöttade reduktionsplikten", publicerad den 11 april.

Att sju av åtta partier stöttat kostnadsdrivande reduktionsplikt på drivmedel visar att det inte gjorts en konsekvensanalys värd namnet. Nu har flera partier börjat se verkligheten och börjar tänka om. Ett problem kan inte lösas förrän man ser dess existens.

Råoljepris har varierat under alla år så att bara skylla på nuvarande krig är inte relevant. Inblandning av biodrivmedel minskar inte koldioxidutsläppen från avgasrören. Teoretiskt ska utsläppen kompenseras av återväxten av det som kan bli biobränsle. Ett nollsummespel som hela transportsektorn och Sverige som helhet nu får betala ett högt pris för. Råvarorna till biodrivmedel importeras i huvudsak och biodrivmedel är dyrare att framställa än fossila bränslen. Vi har redan idag världens dyraste diesel så vi kan ju bara förfasa oss över vad det kan bli 2030 med 66 procents inblandning. 

MP framhärdar att bidrag till några är bättre än att reducera orsaker till ett samhällsproblem för alla. Typisk symbolpolitik. 

Minska koldioxid- och energiskatterna, ta bort momsen på produkten och/eller på skatterna och minska reduktionsplikten till de 5–7 procent som övriga Europa har, så behövs inga dyra bidrag. 

Med ett pumppris runt 14 kronor var det inga stora samhällsproblem. Samhället fungerade, inflationen var stabil och medborgarna kunde planera sin livssituation. 

Det är väl detta som skall vara politikens centrala innebörd. Att mildra inte söndra.