Det händer att nya Nyköpingsbor ondgör sig över stadens kyrkor och klockstaplars ringande. För några år sedan var det en nyinflyttad Österbo som klagade på insändarsidan. Lördagen den 12/9 skrevs en krönika på samma tema men nu var det Nicolai kyrkan och Västra klockstapeln som fick sig en känga, av en sedan två veckor tillbaka ny invånare.
Är nyligen inflyttad till centrum från ett av stadens ytterområden. Hela våren och sommaren har jag njutit av klockringning dag som natt. Sitter gärna kvar på balkongen någon minut extra för att få höra ett klockslag eller tolv, sover gott med öppet fönster några hundra meter från vår fina, nyligen efter brand återuppförda Östra klockstapel.
I en orolig och annorlunda tid den här våren har det känts tryggt att klockorna signalerat med sin förutsägbarhet och regelbundenhet. Jag uppskattar tvärtemot krönikören påminnelsen av den tid som flytt då allt inte var som nu. Innan flytten till centrum var det en sport att få cykelturen genom staden till arbetet att pricka den mest intensiva klockringning klockan sju, vilket skedde påfallande många gånger. Välkommen till Nyköping - klockringningarnas stad.