Politikernas eviga svar och mirakellösning till pedagoger och den svenska skolan som går på knäna idag verkar vara att de resurser som tilldelas alltid är tillräckliga oavsett hur verkligheten ser ut.

Istället läggs ansvaret över på skolledning och pedagoger att trolla med knän och hjärtan. I effektiviseringar finns på något sätt alltid den "gudomliga lösningen". Vi som arbetat och arbetar i skolan vet att det inte fungerar särskilt bra.

Tänk om det är så att de skolledare och de pedagoger som arbetar ute på golvet och ute i skolans organisation faktiskt är de människor som ser verkligheten med de klokaste glasögonen? De som möter barnen varje dag och lär känna varje barns förmågor, förutsättningar och behov. Ska skolan lyckas nå uppställda kunskapsmål behöver vi vara tillräckligt många vuxna runt våra barn och ungdomar i skolan. Ingen teknik eller effektivisering kan ersätta eller vara lösningen på det. Ska en individ kunna utvecklas till en människa som mår bra på alla plan behöver vi medmänniskor.

Vi är inga robotar. Vi är människor med känslor, hjärta och en längtan efter ny kunskap och att utvecklas. Vi behöver känna oss trygga, sedda och bekräftade. Ta hand om de människor som fortfarande väljer att arbeta i skolans värld. Detsamma gäller för vår förskola. Pengar finns i vårt samhälle. I tuffa ekonomiska tider som nu är det extra viktigt att prioritera det viktigaste och våra barn och ungdomar är vår framtid. Vi får det samhälle vi själva skapar.

En stor eloge till er pedagoger på Bryngelstorpskolan för att ni gör er röst hörd. Att ni står upp för er arbetssituation och barnen vår framtid. Tack för ert fina arbete trots en ohållbar arbetssituation.