Emma Karlsson och sonen Aston hälsar tidningens utsände välkommen till hemmet i Ålberga.
Vid en vacker och lugn avkrok precis intill Bålsjön står Emma Karlsson tillsammans med sina små söner Aston och Elliot på verandan och vinkar.
Huset som de bott i de senaste två åren ligger på samma marker där Emma själv växte upp. Innan hon köpte gården tillsammans med sin make Mattias var det Emmas far som ägde den. Föräldrarnas hus – samma som Emma sprang runt i som liten flicka – ligger några stenkast längre ner mot sjön. Det är på alla tänkbara sätt en ljuvlig miljö.
Idag lever Emma Karlsson lyckligt och är självsäker nog att tävla i bakning i tv och ställa upp på en trevlig hemma-hos-intervju med tidningen. Men detta är verkligen ingen självklarhet. För under sitt liv har Emma tvingats överkomma en barndom präglad av fysisk och psykisk misshandel, ett ingripande av socialtjänsten samt många år av panikångest och psykisk ohälsa.
Men mer om det om en liten stund.
Inne i huset doftar det kanel och saffran, och årets pepparkakshus blev färdigt kvällen innan.
– Eftersom jag pluggar så kan barnen vara hemma idag, säger Emma.
Det märks att ungarna sett fram emot besöket – de visar stolt upp sina små leksaksbilar för tidningens utsände.
Emma Karlsson arbetar halvtid som vårdbiträde på demensteamet i Nyköping, och utbildar sig samtidigt på halvtid till akutundersköterska.
– Men vi har nyligen skaffat får, vilket tar mycket tid, skrattar Emma och fortsätter:
– Planen är att bli helt självhushållande inom kanske fem år. Och drömmen vore att en dag ha ett bed and breakfast här, med egna bakverk och sånt. Och helst av allt skulle jag vilja driva ett eget äldreboende här på Bäcketorp, där de äldre skulle kunna gå ut och sitta med hönsen, ta del av allt fint på gården. Men det är drömmar som ligger långt fram i tiden.
Intresset för att baka kom för ungefär sju år sedan, när Emmas far fyllde 70 och någon behövde fixa tårtan.
När "Hela Sverige bakar"-produktionen hörde av sig för att berätta att hon kommit med i programmet trodde hon först att det var ett skämt. Men redan i premiäravsnittet briljerade hon med sina otroliga bagerikunskaper, som hon lärt sig helt själv.
För tidningen berättade hon i en tidigare intervju att hon under inspelningarna talat ganska öppet om de panikångestattacker och den posttraumatiska stress som följt henne genom livet. Men till sin stora förvåning klipptes nästan allt det bort innan programmet sändes. När Emma nu ser tillbaka på tiden i tv är hon stolt över att hon vågade delta och prata öppet om sin resa, även om produktionen bara valde att visa en bråkdel av allt hon delat med sig av.
Att hon inte vann bryr hon sig inte om.
– Allt jag ville ha var en köksmaskin, och en sådan fick jag! skrattar Emma och pekar på det rejäla redskapet på köksbänken.
Emma Karlsson bor i Bäcketorp en bit utanför Nyköping. Här har hon fått bygga sitt hus på en del mark som tidigare tillhörde hennes far – som bor nästgårds – och på samma plats där hon själv växte upp.
Men vänta, tänker ni nu.
Vadå panikångestattacker och posttraumatisk stress?
Jo, Emma förklarar att den fina barndom som hennes föräldrar gett henne på Bäcketorp var ett resultat av att socialtjänsten hämtade henne från hennes biologiska föräldrar och det destruktiva hem som hon fötts in i. Under de två första åren av sitt liv fick Emma utstå sådant som inget barn borde tvingas uppleva. Hon minns att hon så tidigt som i sjätte klass led av panikångestattacker, och så sent som för åtta-tio år sedan mådde hon fortfarande mycket dåligt.
Resan mot att må så bra som hon gör idag har varit lång.
Att delta i en stor tv-sänd bageritävling var ett sätt att visa för sig själv och för andra som gått igenom liknande saker att det går att läka och åstadkomma stordåd. Och att få se sitt favoritvårdbiträde på tv har skänkt mycket glädje till många av de demenssjuka som Emma jobbar med i Nyköping.
Emma ser ut genom fönstret. I bakgrunden leker hennes barn.
Hon säger att hon blev så pass skadad under sin barndom att hon först inte ens hade några framtidsdrömmar. Ett helt liv senare har hon så mycket saker hon vill göra att tiden knappt räcker till. Med sig på resan mot drömmen om att uppfylla Bäcketorps fulla potential har hon både en lycklig familj, massor av vänner och nya "Hela Sverige-bakar"-relationer.
Emma ler.
– Jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att komma dit, men nu lever jag för att jag själv vill. Och för att det är så jävla nice.