Gustaf Skördeman bor på Kungsholmen i Stockholm, men växte upp i Sköldinge utanför Katrineholm.
Ingen har väl missat att det i år har gått 500 år sedan Gustav Vasa valdes till kung av Sverige. Det skedde den 6 juni 1523 i Strängnäs domkyrka. Inför jubileet släpps flera böcker, både fackböcker och skönlitterära verk om den mytomspunne monarken.
En av titlarna i flödet, "Vasa – Rebellen", gör mig nyfiken.
Inte bara för att författaren, Gustaf Skördeman, är en gammal vän till mig från gymnasietiden i Katrineholm. Utan också för att den lanseras som en spänningsroman.
Jag bestämmer mig helt enkelt för att träffa Gustaf. Det kan bli i och för sig väldigt pinsamt. Men troligare är att det blir kul.
På senare år har vi haft ytlig kontakt på sociala medier. Så jag vet ju att han är en internationellt framgångsrik författare. Hans spänningstrilogi, "Geiger", "Faust" och "Wagner" (bokförlaget Polaris) om polisen Sara Nowak har sålts till minst 20 länder och fått ett fantastiskt mottagande i Europa och USA. Innan Gustaf Skördeman blev författare på heltid arbetade han som manusförfattare, regissör och producent för tv.
Våra vägar skildes åt när jag flyttade till Stockholm och han till Uppsala. I dag ser vår relation ut som så att jag brukar lajka hans uppdateringar om sina boksläpp och han grattar mig på min födelsedag.
Men nu ska vi alltså ses för första gången sedan i mitten av 1980-talet. Det känns på ett sätt väldigt skumt att det blir en kung som levde för 500 år sedan som får det att hända.
Gustaf Skördeman vill helst träffas i Katrineholm. Han har ingen familj eller nära vän kvar i trakten där han växte han upp och tycker att det ska bli kul att göra ett återbesök och få en uppdatering, skriver han i vår mejlväxling.
Vi bestämmer oss för att mötas på Sultans konditori, där vi ibland hängde när vi var unga. Efter lite kallprat börjar vi göra det vi är här för: prata om romanen "Vasa – Rebellen" (släpps den 5 juni), den första delen i en trilogi.
Idén är dock inte hans egen. Den kom från hans förlag Polaris som ställt sig frågan om varför ingen skrivit den typen av roman om Gustav Vasa och hans liv.
– Förlagschefen pitchade det för mig. Först tänkte jag "VA?", sedan tänkte jag "Det är ju en lysande idé! Det vill jag göra!"
Gustaf berättar hur tankarna börjad snurra. Hur skulle han angripa berättandet? Skulle han skriva i jag-form, eller skildra Gustav Vasa via någon? Men först började han läsa på.
– Lite kunde jag ju – det kan ju alla – men så läster jag flera böcker och märkte att det finns fruktansvärt mycket material. Det var intriger och maktspel, svek, slakt och blodbad och allt möjligt.
Gustaf Skördeman är sig lik som jag minns honom. Pratar fort och gestikulerar med händerna, infallen kommer tätt.
Plötsligt sitter vi och pratar om hur bilden av Gustav Vasa förändrats genom åren. När vi växte upp såg vi okritiskt på Gustav Vasa som en hjälte. Hans bild fanns på femkronorssedlarna och i skolan fick vi lära oss om hans spännande äventyr i Dalarna. Hur han gömde sig i ett dass, och fick skydd i ett hölass, flydde på skidor och befriade Sverige från danske tyrannen Kristian II.
Mycket av detta tankegods var hämtat ur "Gustav Vasas krönika" av Peder Svart från 1560, en mustig och förhärligande berättelse om Gustav Vasas liv fram till 1534. Mycket pekar på att Gustav Vasa själv dikterade innehållet.
– Sedan var han ju hjälte i flera hundra år, konstaterar Gustaf.
2005 släppte historiken Lars-Olov Larsson sin stora biografi "Gustav Vasa – landsfader eller tyrann?" som alltjämt anses vara standardverket om Gustav Vasa.
– Då svängde det, säger Gustaf Skördeman.
I dag framställs Gustav Vasa gärna som en tyrann. Narrativet om en svekfull, hård och enväldig kung som gjorde Sverige till ett arvfurstendöme har slagit rot i många svenskars historieskrivning. Men kanske håller pendeln på att slå tillbaka och Gustav Vasas eftermäle är på väg att nyanseras ytterligare.
Tongivande historiker som Dick Harrison kallar Gustav Vasa för pragmatiker och ger honom med beröm godkänt i en intervju med tidningens Eva Axelsson. Populära historikern och tv-personligheten Fredrik Lindström berättade för mig i en intervju för någon vecka sedan att Gustav Vasa varit något av en idol för honom.
Gustaf Skördeman, som är mitt uppe i att skriva uppföljningarna till "Vasa– Rebellen" och har levt med Gustav Vasa i snart två år, har sin egen idé om hur han ska skildra den legendariska monarken.
– Han var ju en skurk – i alla fall som kung. Men i första boken har han inte riktigt hunnit bli den där skurken. Där är han faktiskt en hjälte.
En som helt saknar hjältegloria i Gustaf Skördemans bok är i stället Gustav Vasas far Erik Johansson Vasa.
– Han var en jäkla idiot. Han var korkad och våldsam, han slog ihjäl folk. Det temperamentet hade ju Gustav ärvt. Senare, i bok två har han också börjat bli en skurk.
Gustaf Skördeman har givit Hemming Gadh, som var Gustaf Vasas läromästare vid hovet en nyckelroll i hur Gustav Vasa kom att regera och bygga Sverige.
– Gadh hade varit 20 år vid Vatikanen och garanterat kommit i kontakt med Machiavellis läror, som han sedan förde vidare till Gustav. Det har jag betonat lite mer. Därifrån får han det där om att "löften inte gäller om förutsättningarna är ändrade".
Men vad tycker Gustav Skördeman som Gustav Vasa efter att ha levt sig in i hans liv?
– Som kung vara han nog inte så trevlig. Men han var, som det verkar, väldigt mån om sina barn och deras hälsa, det är ju sympatiskt. Han var svekfull, men det var i en tid när man var sådan. Hade det inte varit för honom hade "Kristian Tyrann" suttit kvar som kung och då vet man ju inte hur världen hade sett ut idag. För nationen Sverige gjorde han ju någonting bra.
Gustav Vasa.
Hade Gustav Vasa kunnat välja en annan väg?
– Han hade ju kunnat hålla sig utomlands. Han blev tagen som gisslan och förd till Danmark, sedan rymde han och tog sig till Lübeck. Där hade han möjligen kunnat stanna och sikta på att bara överleva. Men han hade sin mor och sina systrar i fångenskap hos kung Kristian och pappan var mördad. Om det var hämndlystnad eller om han ville "rädda Sverige" – vad det än var så återvände han och tog upp kampen. Det måste ju har varit ganska dåliga odds för att det skulle gå vägen.
Tror du att din story skiljer sig mycket från andras?
– Alla händelser i stort och alla personer är ju samma. Jag har hittat på en central person, eftersom det inte finns något belagt om Gustavs kärleksliv innan han gifte sig vid 35 års ålder (1531 med Katarina av Sachsen-Lauenburg). Jag utgick ifrån och bestämde att han hade haft det.
Kretsen av "unga junkrar" kring Sten Sture, i vilken Gustav Eriksson Vasa ingick åren innan han blev kung, skildrar Gustaf Skördeman som ett kompisgäng med sig egen jargong.
Somliga av dem dör, andra byter sida, och senare möts några av dem igen. Hur dog de? Varför dog de? Hur ska det gå för de olika personerna?
– Även om man i stora dela känner till hur det gick för Gustav Vasa själv, så känner få till hur det gick för hans mor och systrar och andra personer kring honom, säger Gustav Skördeman.
– Det kan man göra lite spänning av. Förhoppningsvis finns ett driv igenom boken
1500-talet var en otroligt händelserik tid. I Sverige hade vi personligheter som Sten Sture och hans fru Kristina Gyllenstierna, reformatorn Olaus Petri och så förstås Gustav Vasas egna söner och deras familjer.
I Europa skedde fanns ännu "större" personligheter.
Dess första decennier "var tiden för personer som Henrik VIII, Machiavelli, Da Vinci och Martin Luther" skriver Gustav Skördeman i förordet till "Vasa – Rebellen".
Det slår mig när jag läser det, att detta är historiska gestalter som är högst levande för mig i dag.
Det råder alltså ingen brist på stoff. Gustav Skördeman är mitt uppe i arbetet med trilogins andra del. Och han känner redan att projektet håller på att svämma över alla bräddar.
– Tanken var att det skulle handla om Gustav fram tills han blev vald i första boken, hans kungatid i bok två och sedan om alla barnen i bok tre. Jag märkte snabbt att det inte kommer att få plats. Så det blir nog tre delar om Gustav, och om det går bra finns ju barnen... Det är väldigt roligt.
Att skriva historiska romaner kräver mycket research. Hur såg det ut? Vad åt de? Hur klädde man sig? Risken är stor att författaren börjar ägna sig åt så kallad "research-porr" och blir för detaljerad. I fallet med Gustav Vasas liv finns dessutom massor av dokumentation om vad han gjorde. Gustaf Skördeman berättar att han har fått sålla hårt bland alla detaljer och händelser och i stället prioritera drivet i boken.
Erfarenheten från deckarförfattandet och manusskrivandet för tv har kommit väl till pass.
Första delen i Gustaf Skördemans trilogi om Gustav Vasa släpps den 5 juni. Det är en "tegelsten" på 500 sidor.
Om du kliver ut ur dig själv – blev det roligt och spännande? undrar jag.
– ...Jag tror det. Det är lite humor också. Det är inte ordvitsar eller buskis, men Gustav Vasa var ju rolig! Han var slängd i käften och kom med drastiska formuleringar både i brev och i tal. Ska man få engagemang för en huvudperson eller hjälte är ju humor kanske det bästa verktyget för att få en läsare att gilla en person. Drivet framåt tror jag att jag har lyckats hyfsat med.
Våren 2024 är det premiär för en engelskspråkig spelfilm om Stockholms blodbad i regi av Mikael Håfström, med skådespelare som Alba August, Matias Varela och Claes Bang.
När Gustav Skördeman började skriva fick han höra att storyn är lite "Game of Thrones". Så han satte sig ner och kollade igenom hela den ikoniska serien.
– Det stämmer ju verkligen, verkligheten var ju så med de olika släkterna, banden, sveken och maktkamperna och striden om tronen.
Tanken på att utveckla Gustaf Skördemans roman till ett tv-seriemanus ligger nära till hands,
– Problemet är att det skulle vara väldigt dyrt att göra det. Men vi fick intresse direkt, just för att det inte är gjort tidigare och för att det är ett så rikt material. Men då gäller det att få ihop en sådan budget... Vi får se, går bokserien bra så underlättar det säkert.
Gustaf Skördeman har jobbat mycket för att få ett driv i sin roman om Gustav Vasa.
– Om man bortser från att jag har med det att göra så är det en historia som det borde finnas en tv-serie om, gärna då med lite driv, spänning, lite humor och drama.
Där lämnar vi Gustav Vasa mitt i spekulationerna om en episk tv-serie om hans liv.
Vi hoppar år framåt i tiden och börjar skvallra i stället. Om folk vi kände när vi var unga och hur våra liv ser ut i dag. Det är kul och åren försvinner. Det är kul och lite absurt att sitta här och se vad det har blivit av varandra. Plötsligt börjar vi skratta.
Sedan tar vi min bil och gör en färd på vår "memory lane" i Katrineholm.