Arbetsmarknadsminister Johan Pehrson (L) vill ”återupprätta” arbetslinjen. Det där med återupprättandet är rubriksökande retorik. Hans eget parti var ju med på januariavtalet 2018-2021 som också bejakade arbetslinjens idé. Men sakfrågan är för viktig för att fastna i dylikt ältande.
Utspelet går ihop med hans andra ministeruppdrag, integrationsministerns. Pehrson fokuserade på sin pressträff särskilt på budskapet om skärpta krav på den enskilda. Kom då ihåg att arbetslinjen är en kombination av krav och möjligheter. Det ena fungerar inte utan det andra, om det uttalade målet är minskad långtidsarbetslöshet.
Då krävs målmedvetenhet och långsiktighet, inte minst i en darrig eller svag konjunktur.
Skillnaderna i arbetslöshet bland inrikes och utrikes födda är stora, oberoende av könstillhörighet. Men arbetsmarknadsministern markerade särskilt gruppen utlandsfödda kvinnor.
Jämställhetsmyndigheten konstaterade i våras att av den miljon utrikes födda kvinnor som finns i Sverige var 133 300 arbetslösa och 187 700 registrerade som utanför arbetskraften 2021. För den som är född utanför Europa är läget särskilt besvärligt.
Det är stora tal och därmed ett strukturellt problem. Fler utrikesfödda kvinnor i jobb ger fler med egna pengar och en plats i yrkeslivet bland många andra, ett jag utanför hemmet. Och för den som behöver det, ökar möjligheterna att frigöra sig från ett hierarkiskt ojämställt hem, där mannen (och ibland släkten) är den allenarådande makten.
En del av dessa kvinnor har inte ens haft en första ingång i samhället via Svenska för invandrare. Som anhöriginvandrare är det för lätt att fastna innanför hemmets väggar.
Där infödda svenskar har vänner, nätverk och referenser i yrkesverksamma sfärer, står den utlandsfödda utan arbetslivserfarenhet ofta sämre till. En viktig faktor är att hitta sätt att kompensera för nackdelarna med att inte ha vuxit upp i landet, inte bara språkligt sett. Egen inkomst är en kärna i integrationen. Det kan komma via anställning men också via eget företagande.
I Nyköping har den föregående kommunledningen – Socialdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet – haft ett fokus på att minska behovet av ekonomiskt bistånd. I detta ingår att kvinnor, ofta utrikesfödda, ska komma in på arbetsmarknaden i högre grad. Den som bedömdes ha goda möjligheter till att ta det steget prioriterades. Vi har skrivit om detta på nyhetsplats nyligen. Verksamheten med Jobbtorg och samverkan mellan arbetsförmedling, kommun, Campus och näringsliv/föreningsliv har gett mersmak.
50 kvinnor har under 2022 blivit del av Jobbtorg, 17 av dessa har fått kommunal arbetsmarknadsanställning. Totalt 22 har lämnat Jobbtorg som självförsörjande med arbete eller studier. De påtagliga effekterna märktes först i oktober och verksamheten fann sin form. Även om det inte handlar om ett stort antal personer är siffrorna relevanta.
Antalet hushåll med ekonomiskt bistånd i Nyköping har samtidigt minskat jämfört med de två föregående åren, utifrån flera samverkande faktor. Kostnaderna i form av utbetalningar har också gått ned.
Varje enskilt fall är en vinst för personen i sig och för samhället i stort. Det är på lokal nivå som trösklarna rent praktiskt sänks och resultaten går att ta på. Det behövs bredare tag och mer noggranna små. Vare sig den som tror att stora åtgärder för breda grupper är bäst eller den som menar att varje situation behöver lösas mer specifikt, har nödvändigtvis fel. Det krävs ett både och.