Kampen mot mäns våld mot kvinnor var en del av valrörelsen 2022. "Män som slår ska aldrig komma undan. För oss är det en självklarhet att till exempel dubblera straffet för grov kvinnofridskränkning", sade exempelvis dåvarande Centerledaren Annie Lööf. Med all rätt, det är ett samhällsproblem av rang.
Mäns våld mot kvinnor är globalt problem, ett nationellt problem och ett lokalt problem. Alltför ofta slutar det med kvinnans död. Nu senast tragiskt nog illustrerat av ett fall i Vagnhärad, där mannen nekar till brott. SN:s läsare har kunnat ta del av den bedrövande bakgrundshistorien. Frågan står där obesvarad. Trots tidigare domar och alla uppenbara varningssignaler: Varför gick det inte att stoppa?
Vi vill så gärna att vårt Sverige, vårt Sörmland stadigt blir tryggare och säkrare för alla. Men mäns, ja främst mäns, våld mot kvinnor tenderar att smyga med under radarn. Det är svårbekämpat och ofta dolt bakom stängda dörrar eller osynliggjort. Med komplicerande faktorer som att offren skräms till tystnad, trots återkommande våldsamheter. Ibland finns missbruk med helhetsbilden.
Män som slår ska buras in, men det räcker inte. Ett lika stort fokus måste till för att hjälpa offren bort från våldet, ett socialt, fysiskt och psykiskt stöd i olika former. I detta kommer kvinnojourernas värdefulla arbete in, men själva huvuduppdraget finns hos alla berörda myndigheter, från polis och kriminalvård till regionernas sjukvård och kommunernas sociala stödfunktioner. Dag för dag, varje dag.
Det finns en tioårig nationell strategi för att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Det går framåt. Anmälningsgraden för vålds- och sexualbrott är exempelvis högre jämfört med många andra länder. Efter regeringsskiftet 2022 har jämställdhetsminister Paulina Brandberg (L) lovat att det ska bli fler kontaktförbud och även vistelseförbud, där förövaren inte ska få bo kvar i kommunen. Att sätta ett åtgärdande fokus på förövaren och underlätta för offrets frihet och framtid är rätt. Från Nationellt centrum för kvinnofrid lyfts att kontaktförbuden behöver bli mer effektiva.
Strategier och visioner är värdefulla, men allt hänger på genomslaget i vardagsarbetet, där alla goda ambitioner möter råa verklighetsbilder. Varje år dödas mellan tio och 15 kvinnor av sin partner. Det är ett lika allvarligt samhällsproblem som gängkriminalitetens skjutningar, och den hårda verkligheten är att det är svårare än så att sätta stopp för.
Detta mäns våld mot kvinnor sker inte bara i vissa, specifika miljöer, det är inte alltid förutsägbart eller uppenbart. Problemen kräver en daglig uppmärksamhet och att alla riskfaktorer tas på allvar, även när det gäller pojkar och flickor i tidiga tonår. Det ska finnas enkla och trygga vägar för att slå larm, med åtgärder som direkt träder ikraft. Tilltron till att faktiskt få hjälp måste öka.
Att våldet som just drabbar kvinnor ofta sker innanför hemmets ibland tjocka väggar är en komplicerande faktor, inte en förklarande. Kalla det inte för ett relationsdrama. Det är ett rått och brutalt våld, fysiskt och psykiskt. Det är varje generations plikt att bekämpa.