I stadsmiljö uppstår intressekonflikter om det ena och det andra, ett exempel är när folk behöver parkeringsplatser och samhällsplaneringen har prioriterat bort detta av klimatpolitiska skäl. Båda sidor anser sig ha rätt.
På landsbygden är parkeringsytor ett icke-problem, däremot uppstår andra intressekonflikter. Ett exempel är när behovet av skyddsjakt på vilt kommer upp. Där krockar boendes behov eller de gröna näringarnas tålighet med de intressen som inte vill se mänskliga ingrepp i djurliv eller natur. Praktiska avvägningar måste till, därför att livet på landet precis som i staden behöver ha en funktionell vardag.
En exempel på detta är viltvården, den som inbegriper både stödåtgärder till utsatta djurpopulationer liksom planerad avskjutning av vilt som ökat för mycket i antal. Viltpopulationer växer och minskar utifrån naturliga omständigheter. Men ibland blir det exempelvis så pass goda förutsättningar för ett vilt att det skadar andra intressen i samhället. Då krävs särskilda åtgärder.
I SN (31/5) kan vi läsa om hur det varit goda tider för dovhjortarna de senaste åren - och vad det kostar jordbruket. Den som regelbundet har rört sig längs med vägar och marker i det sörmländska landskapet har förstås inte missat dovhjortflockarna. Annat vilt syns inte lika mycket. Den enes bröd… ja, ni vet.
Kriget i Ukraina har med kraft understrukit det absolut nödvändiga i att värna inhemsk livsmedelsproduktion. Ska lantbrukare som Elin Beckman på Berga gård i Husby-Oppunda kunna odla mer mat har hon inte råd att förlora större mängder gröda till viltet. Därför är länsstyrelsens beslut om skyddsjakt nödvändigt. Genom att minska mängden dovhjort motverkas även riskerna för viltolyckor. Stora mängder hjort i rörelse i skymningstid är lurigt. Däremot är viltkött alldeles utmärkt att ställa på matbordet.