Hur har det gått med utvecklingen av Tystberga? Den frågan ställde SN till de styrande i Nyköpings kommun, Socialdemokraterna, Centerpartiet samt Miljöpartiet, liksom till oppositionen. Föga förvånande är uppfattningarna inte enstämmiga.
För fyra år sedan bar Tystberga på en stor, uppdämd lokal frustration. Många invånare upplevde det som att bygden hade glömts bort i centralorten och det fanns fog för den uppfattningen. I bakgrunden fanns en tydlig problematik där skolan hade ned- eller bortprioriterats. Just den nära skolan har, som vi vet, en central plats i varje bygd. Där formas hoppet om framtiden, generation för generation. Om föräldrar på orten aktivt placerar sina barn i andra skolor än den lokala, då är det fara å färde.
Till detta fanns ett missnöje med tätortsutvecklingen i sig, exempelvis bristen på en mack och en oro för trafiksäkerheten på vägen till motorvägen.
Det som kom att färga den här mandatperioden var att invånarna samlade sig till starka protester. De kom att ställa krav som inte gick att blunda för. Att kommunledningen uttryckligen lovat att utveckla land såväl som stad ökade också angelägenheten i budskapen. Den absolut nödvändiga renoveringen av skolans lokaler kom upp på bordet – och det togs beslut. Alla var inte fullt nöjda med allt, det blev inte ett nybygge, men det kom handfasta besked till slut. Kommunen har också kommit att investera i mark i tätorten, resurser som kan och kommer att användas för lokal utveckling.
Lärdomen av detta är att upprörd tystnad inte hjälper bygder som känner sig bortglömda. Att i gemenskap ställa folkvalda till svars är ett bra sätt att driva på en utveckling som kräver politiska beslut och prioriteringar. Jämfört med 2018 har läget för Tystberga utan tvekan blivit bättre. Men arbetet är ingalunda färdigt.