Ännu en gång small en sprängladdning i Nyköping. De senaste veckorna med skjutningar och sprängningar är mycket allvarliga händelser, både var för sig och i kombination på så pass kort tid. 

För varje tillfälle med skottlossning eller sprängning ökar risken att någon mister livet. Oavsett om det är den tänkta måltavlan eller om det är någon annan som hamnar i skottlinjen. 

Exakt hur de här lokala dåden hänger ihop, det är ett pussel som polis och rättsväsende har att lägga ut för att ställa förövare till svars.

Av polisens kommentarer att döma är det fråga om någon form av pågående konflikt. Bedömningen är att det inte råder ett allvarligt hot mot allmänheten i sammanhanget. Det är en värdefull signal, men för varje gång något händer kommer åtminstone folk i grannskapet att uppleva en ökad oro. 

Våldsvågen skapar rädslor, med det följer en växande känsla av otrygghet. Men hjärnan behöver ta in vad polisen säger om sammanhanget.

Nyköpingspolisens Ludvig Hellman formulerar det så här: ”Om det sprängs är det klart att det finns en risk för tredje man, men detta är inga platser eller personer som valts ut på måfå.” 

Nyköpingspolisen har en bild av vad som sker och vad som trots vara drivkrafterna bakom. Nyligen anhölls en person, misstänkt för inblandning i skjutningen och sprängningen i stadsdelen Högbrunn i slutet av augusti. Den personen häktades i fredags. Detta var garanterat något som de flesta Nyköpingsbor såg som ett mycket viktigt besked. 

Det var det också, men det var inte en början på ett nytt lugn. Åklagaren markerade att den misstänkte inte bedömdes ha agerat ensam. På söndagsnatten small det på nytt, i Brandkärr, en annan del av Nyköping.

Samtidigt ser vi hur gängkriminalitetens uppgörelser i Storstockholm ger nästan dagliga rubriker. Dessa händelser behöver inte hänga direkt ihop med den våldsvåg som vi har upplevt lokalt sedan slutet av augusti. Men allt ingår i den sammanlagda samhällsbilden, den som de flesta av oss formar när vi betraktar händelserna i vardagen. 

Kriminalitetens våldskapital är för stort. Det här är inte smällar vi får ta.

Vid sidan av själva polisarbetet i de aktuella fallen och de rättsprocesser som lär följa, behöver våra makthavare, myndigheter och samhällsaktörer skaffa sig en mer handfast framtidsplan. Hur kan den breda tryggheten i kommunen främjas? Det gäller alltså just här, inte via rikspolitikens mer breda penseldrag. 

Ökad lokal trygghet behöver också formas lokalt, med de resurser som finns. Hur bygger vi ett tryggare Nyköping? Hur kan våra vardagsmiljöer i tätorten förändras så att färre uppväxande Nyköpingsbor dras till eller råkar dras in i kriminella sammanhang? Vad krävs för att snabba pengar eller annat som lockar och drar i stunden, inte längre ska kunna övertrumfa priset av att förstöra resten av sitt liv och andras?

Det är breda frågor, men de vettiga svaren kräver hårt jobb av många redan nu – och på längre sikt.