Skolbussen kom inte. Eleverna blev strandsatta. Föräldrarna är arga (SN 1/12). Tro tusan det. 

I tre dagar i rad ställdes samma buss in, linje 663, där barn som bor mellan Bränn-Ekeby och Enstaberga och ska till skolan i Svalsta drabbades. Ingen tog ansvar för att berätta om läget för de berörda. Det måste få konsekvenser.

Att bolaget som kör den aktuella sträckan och kollektivtrafikmyndigheten, som beställt transporten, kan reda ut i efterhand varför det blev problem och att turen därför ställdes in, det är en sak. Det är det utåtriktade som måste bli bättre och gå att lita på. 

Det är uppenbart att här finns en felkälla i kommunikationskedjan. Någon eller några har ett ansvar att axla, för att rapportera om och när skolskjutsar ställs in. Om detta ansvar är otydligt eller oklart, då måste det tas bredare tag. 

Passagerarna behöver få besked, vårdnadshavarna likaså. Oavsett linje, oavsett hur många som drabbas. 

Att något krisar en enskild dag är en sak, det går att förstå. Men att det händer flera dagar i rad, det är något annat. Då måste de berörda i tid få veta vad som hänt och hur länge det kommer att vara problem. Elever som har rätt till skolskjuts ska inte vara beroende av att föräldrar eller närstående kan stå redo att rycka in om bussen plötsligt inte dyker upp.

Vi har skolplikt. Oanmäld frånvaro syns på betygen, även om just sådant här förstås borde kunna redas ut i efterhand. Skolan behöver också få information om läget. Och ännu viktigare: föräldrar ska inte behöva sväva i ovisshet om barnen kommer iväg på morgonen – eller hem efter skolan. Det är grundläggande för en trygg vardag.