Strax före jul är det ingen som välkomnar ett besked om lägre intäkter än väntat, vare sig privat eller på jobbet. Är det dessutom oväntat blir smällen hårdare.
Lokalkostnaderna för de kommunala skolorna i Nyköpings kommun har varit en källa till missnöje i flera år. Då främst som en del av en intern debatt mellan de kommunala skolorna och den kommunala fastighetsägaren. De förstnämnda har ansett sig betala för dyrt för verksamheternas kvadratmetrar. Den frågan har nu nått ett avgörande: kostnaderna har varit för höga. Då spiller det plötsligt över på en annan sida av Nyköpings skolor, de fristående.
Det här är bakgrunden till det som ni kunde läsa i lördagens SN (14/12). Lokala friskoleföreträdare har tagits på sängen av sänkta ersättningar – minskade utbetalningar – för lokalkostnader. Detta slår mot såväl stora som små, i staden och på landet. Listan över skolor och förskolor som får mindre pengar än tidigare aviserat är lång. Det är sänkta ersättningar från nästan två miljoner ned till några tusenlappar, beroende på skola. Utan rimlig förvarning.
Den som vill ha en bild över hur många fristående aktörer som finns i kommunen – eller har elever från kommunen - får här en god överblick. De fristående skolorna ersätts i grunden utifrån de kostnader som den kommunala skolan har för sina lokaler. De ekonomiska förutsättningarna ska vara så likvärdiga som möjligt.
Däremot är det förstås inget bra läge att strax före jul få ett besked om minskade utbetalningar. Det stökar till, oavsett verksamhet. Inte minst påverkas likviditeten för de fristående skolorna, som bara kan planera utifrån aviserade ersättningar och inte har en kommunal skattekista att låna pengar ur. Därför är det klokt att Barn- och utbildningsnämnden har gett möjlighet till förskott på ersättningarna för januari. Detta må plåstra om även om det inte botar rakt av.
En annan faktor som påverkar förutsättningarna för likvärdighet i skolorna - åt andra hållet - är hur den kommunala skolan klarar sin ekonomi. Om det är så att skolan går med underskott, alltså använder mer pengar än vad som har varit planerat för, då har de fristående skolorna rätt till en kompensation för detta. Följden av blir ökade resurser i stället för mindre för friskolorna. Värdet av likvärdighet gäller åt båda håll. Förutsägbarhet hellre än ryckighet vore förstås idealiskt, även om det är svårt att få till.
Den kommunala ledningen, Socialdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet, har sagt vid sitt tillträde att samtliga skolor i kommunen är lika mycket värda, lika viktiga. Friskolorna är inga styvbarn, det kommunala har inga favoriter. Skolan på landet är lika viktig som den i centrum. Varje skola är viktig – för eleven och för samhället. Detta förpliktigar.
Det gäller att bygga broar hellre än vallgravar. Det pågår ett arbete för att läka gamla sår, från tidigare konfrontationer mellan det kommunala och de fristående. I stället för rättsprocesser och en vi-och-dom-mentalitet är dialog och pragmatik att föredra. Vad nytta är hårda konflikter om helheten försvagas?
Även om verksamheterna konkurrerar med varandra om eleverna är det inte till varje pris i alla lägen. De folkvalda har i uppdrag att se till helheten. Bara när det kommunala och det fristående gemensamt presterar bättre på samma gång så formas en skola som gör utbildningsmöjligheterna bättre för alla elever. Det behövs.