Under finska vinterkriget var det många barn som evakuerades från det krigshärjade Finland till Sverige, med var sin lapp om halsen.
Sverige har en historia att försvara när det kommer till att bistå grannar som överfallits av diktaturer. När Sovjetunionen överföll Finland vintern 1939, blev Finlands sak vår. Sverige skickade militär utrustning till stöd, den svenska frivilligkåren ställde sig och sina liv till Finlands försvar. Det civila samhället mobiliserade en mängd krafter, på olika håll. Banden till de finländska samhällena var många och omfattande.
Det svenska jordbruket, exempelvis, ställde upp till stöd för den matproduktion och den arbetskraft som kriget berövade vårt grannland. Författaren Vilhelm Moberg drev på dessa hjälpinsatser med en appell i RLF-tidningen (Riksförbundet Landsbygdens Folk). Initiativen fick olika namn, som ”En dagsmängd mjöl till Finland”, ”Ett ägg per höna till Finland” och ”Helgdagsarbete för Finland inom jordbruket”. Handfast hjälparbete för att lindra andras nöd. Jordbrukets organisationer samlade in – under Vinterkriget 1939-1940 – drygt 100 miljoner kronor i dagens penningvärde, till Finland.
Finlandshjälpen från Sverige hade många olika inslag. Kort sagt: många svenskar gjorde vad de kunde. Det var brutalt kalla vintrar, inte bara i Finland utan också i Sverige. Likväl var det många som ställde sig upp och gjorde det de kunde i den stund som var.
På Sörmlands museums hemsida går att ta del av Finlandsbreven, en brevväxling mellan Lisbeth Andersson i Helsingfors och Maj-Sofie Ahlstrand i Nyköping. Huvudpersonerna i den här skildringen härstammar från gården Juresta i Floda socken. Ägna den en stund om du har. Det är värt det.
Den 17 april 1940 skrev Lisbeth Andersson bland annat följande: ”Det är hårda stormar som gå fram, och vad som sker nu är fasansfullt. Ingenstans får människor leva i fred och arbeta, vilja de inte strid tvingas de till det. Det är som om onda andar regerade världen."
Det var då, i Finland. Det kunde vara nu, i Ukraina.
På bilden är Kristina Leivik och hennes bror Johan Landewall på väg genom Tyskland mot Ukraina. Skicka vidare till Ukraina är ett värdefullt exempel på hur hjälp och stöd kan gå från människa till människa när kriget färgar vardagen.
Tänk på dina medmänniskor i nöd. Det är många svenskar som gör just det. Ett alldeles utmärkt exempel är det Tystberga-baserade initiativet Skicka vidare till Ukraina. Vi har skrivit en hel del om detta, men det är värt vartenda ord. Den tolfte konvojen med lastbilar åkte den 9 december, med kaminer, mediciner, blöjor, djurmat och mycket annat. All heder till dessa frivlliga krafter och arbetet för att lindra nöden i krigets ofta brutala vardag.
Till detta finns det också skäl att exempelvis applådera Rädda Barnens initiativ där ukrainska barnfamiljer bjuds in till ett julfirande på Nyköpingshus. Det finns många organisationer som bidrar med både stöd och hjälp till det krigshärjade Ukraina och flyktingar därifrån. Vill du bidra med pengar så välj någon organisation som du känner att du kan lita på.
Förkasta också när tankar sprids där ukrainska flyktingar görs till ett svenskt problem, mer för oss mer än för dem. Det är ovärdigt. Se och känn i stället med modern som lämnade hemmet i östra Ukraina tillsammans med barnen och flydde till det okända, till Sverige medan maken åkte till fronten. Se den förtvivlade tonåring i Kyiv eller Kharkiv vars storebror, storasyster eller kusin betalade det högsta priset i försvaret av sitt land, sitt samhälle, sin frihet.
Det är i deras berättelser som Sverige och svenskarna ska minnas med värme och respekt, även en mansålder senare.
I ruinerna, upp ur snön, träder ett konstverk av den brittiske konstnären Banksy i staden Borodyanka.
Det är nu det skrivs historia igen, ännu en krigsvinter. Det här kan verka som ett bistert budskap inför vår kanske största helg, där glädje, ljus och gemenskap ska färga våra hem och våra relationer. Men vi väljer inte vår tid, vi får göra det vi kan av det vi har. Just medmänsklighet är kanske den främsta och varmaste av gärningar i julens anda. Det är inte en tävling i att göra mest, det är en stund att göra något. Om det så bara är en tanke och några ord till stöd för någon annan.
Från ledarredaktionens sida vill vi gärna önska alla våra läsare en God jul!