Det är alltid påfrestande med förändringar, när det invanda byts ut mot något nytt. Protesterna mot stängningen av medborgarkontoret i Brandkärr är därför inte förvånande. Namnlistorna understryker att verksamheten har en positiv klangbotten. För många nyanlända har det varit en plats att få hjälp att förstå hur systemen fungerar. För den som inte har språket är myndighetskontakter utmanande. Ingen vill göra fel. Det är också ett samhällsintresse att folk gör rätt. Det sparar kostnader på andra håll.
Medborgarkontoret kom på plats 2010, på prov. 2013 blev verksamheten permanent inom Nyköpings kommun. Det fanns ett tydligt behov av insatserna och jämförelsevis många i stadsdelen var nya i Sverige.
Under den föregående mandatperioden började verksamhetens utformning diskuteras. Var medborgarkontoret den hjälp till självhjälp och självgående som förväntades? Gav det en tillräckligt effektiv hjälp till att sluta vara ny i samhället?
Nu har Socialdemokraterna och Moderaterna bestämt att verksamheten ska stängas – och ersättas av en annan med ett förändrat uppdrag.
”Förändring är nödvändig!” skriver den ansvariga nämndens förste vice ordförande Sahro Hashi (S) på Facebook. Syftet är att påskynda nyanlända och språksvagas etablering i samhällslivet. Fokus ska vara jobb, utbildning och svenska språket.
Inget fel i det. Inte heller ett särskilt fokus på kvinnors och flickors situation och behov. Den prioriteringen är inte ny,. Den har varit med ett tag, tydligt så även under förra mandatperioden.
Alla som följer samhällsdebatten vet att det är angelägna frågor för den breda sociala utvecklingen. Nyanlända kvinnor ska kunna komma ut lika snabbt på den lokala arbetsmarknaden som många män gör. Med respekt för att föräldraledigheter självklart kan påverka.
Men oron inför förändringarna tål att lyssnas till. Ingen som behöver stöd och hjälp ska lämnas i sticket. En del kan kanske hanteras inom familjecentralens ramar, men annat riskerar att falla mellan stolarna, mellan uppdragen.
Centerpartiets Torbjörn Olsson sätter fingret på det som vi kan kalla medborgarkommunikation. Hur ska en kommun på bästa sätt lokalt kunna motverka desinformationskampanjer i medier som exempelvis den som förtalade socialtjänstens rätt och skyldighet att ibland omhänderta barn som far illa i hemmet?
Det kan inte ses som ett centralt uppdrag för det som är arbetsmarknadsinsatser, inte heller för det som är sjuk- och hälsovård. Desinformation om våra samhällsfunktioner måste mötas av kompetent personal som kan frågorna och förstår underliggande risker.
Det vore ett misslyckande om förändringarna av medborgarkontoret ger ett intryck av att kommunen, det nära samhället drar sig tillbaka. Det kan bara motverkas i handling, i vardagen. Medborgarkontoret kan omvandlas till något annat, men gör detta med noggrann omsorg om helheten.