I tider av stort allvar behövs ibland ett utrymme för skratt. Det bästa av detta är inte på någons bekostnad, mer en reaktion på den vardag som alla ser och händelser som alla ser. Ett bättre utrymme för detta än lokalrevyn det finns inte. 

Det är ett riktigt bra betyg till en revy om ett utpekat kommunalråd skrattar både ärligt och gott åt att bli måltavla för spetsig humor. Självdistans är det värdefull egenskap hos våra folkvalda. Ingen förlorar prestige. Allvaret finns kvar.

Revygängen i Oxelösund, Gnesta och Trosa sprider nu välkomna leenden i det slaskiga, kalla och, än så länge, mörka februari. Kanske är detta revymånaden med stort R? Kanske är nyårsrevyns tid över? Under storhelgerna är det så mycket annat, färre är hemma. I februari är måstena färre. Fler kan behöva några skratt vid sidan av Melodifestivalen. 

Låt oss därför hoppas att även Nyköpingsrevyn hittar tillbaka till scenen framöver. Den behövs. Revyer ger lokalkänsla och gemenskap – och kultur. Det är också bra för våra demokratiska instinkter – vi skrattar åt makthavarna och ibland också med dem. 

I nyhetsmedierna är utrymmet för skratt begränsat. Som seriös samhällsbetraktare – och en slags makthavare – är det inte bara att garva på. Under mina år som politisk redaktör för ledarsidan har vi prövat skrivna ledare med både glimten i ögat och med grövre satir. Det skämtsamma kan fungera då och då, men satir är betydligt svårare. 

Jag minns särskilt en betraktelse om hur fördomar och grundlösa generaliseringar kunde få fäste. Det kändes som supertydlig satir. Dagen efter var det fullt ös i redaktörstelefonen: Vi hade överskattat satiren – och gravt underskattat läsarnas känslor för den gemytlige Ernst Kirschsteiger.

Vi har ändå ett samhälle där skämten kan överträffa verkligheten. Därför kan vi skratta gott åt en statsminister som älskar grandiosa mottagningar, vår eviga väntan på Natomedlemskapet eller att Magdalena Andersson (S) skulle kunna bli så där jättearg. Det är humor med ett kommunalråd i Oxelösund som får gilla Läget, vi kan se humorn i att regionledningen i Sörmland skulle tvingas gå en studiecirkel i konsten att skriva uppsägningsavtal utan att det kostar mer. I utrymmet för skratt finns rätten till maktkritik, utan repressalier.

"Jag har skrivit debattartiklar och suttit med i panelsamal, men det är inte lika kul helt enkelt", för att citera komikern Nour El Refai.

Amerikanska komiker klagar då och då över att det inte längre går att skämta med full kraft om det republikanska partiet och dess ex-president Donald Trump. Han är återigen en huvudkandidat till världens mäktigaste politiska post. Det är en snart 80-årig man med ogenerad och oändlig dubbelmoral, ett gränslöst ego, dömd för sexuella övergrepp och omfattade skattefusk. Han vill dessutom ge sig själv åtalsimmunitet för det han tänker göra. 

Att denne sedan, på fullt allvar, ändå har chansen att vinna… ja, ibland räcker inte dikten till i mötet med verkligheten. Det är inte längre roligt.