Det gäller att tolka siffror rätt. Därför är den ökade benägenheten att göra orosanmälningar för barn att välkomna. Att en vuxen i olika funktioner bedömer att det finns en risk för att ett barn eller en ungdom far illa och agerar, det är bra. De sociala myndigheternas möjligheter att göra skillnad bygger på detta. Socialstyrelsen noterar att det finns nya tendenser i anmälningarna, om allt yngre barn i riskzon för kriminalitet och anmälningar om barns utsatthet i sociala medier.
Sedan är det klart att många anmälningar inte är samma sak som lika många faktiska problem. Det är bra att Gabriel Billing, tillförordnad chef för individ- och familjeomsorgen i Nyköpings kommun, är tydlig på den punkten i SN-artikeln om det ökande antalet orosanmälningar. Det betyder även att verksamheterna får mer att göra, på gott och ont.
Av samtliga orosanmälningar som gjordes 2021 i landet ledde drygt hälften, 55 procent, antingen till en ny utredning eller att anmälan lades till en redan pågående utredning. Fler anmälningar betyder att det sannolikt även blir fler fall där oron, vid en närmare granskning, visar sig överdriven. Det kommer även anmälningar som har gjorts av rent okynne. Det är myndighetens jobb att se skillnad, att pröva varje situation i sitt sakliga sammanhang.
Det är en liten mängd tvångsinsatser som görs. Detta visar att dialogen med vårdnadshavare ofta är vettig och funktionell. De flesta vårdnadshavare väljer den samarbetsinriktade vägen när myndigheten bedömer att det finns anledning till åtgärder. Sedan är tid också en faktor, att ärenden drar ut på tiden kan leda till en onödigt stor osäkerhet om vad som sker – även där alla samarbetar
Att måna om skyddet för den som inte är myndig är dock A och O. Detta ska sedan vägas mot föräldrarnas och andra familjemedlemmars verklighetsbeskrivning och situation. Vi ska ha respekt för att den avvägningen inte är lätt och att det ibland blir fel, åt ena eller andra hållet.
Ibland är det ärenden som socialtjänsten inte kan eller ska hantera, fall som snarare berör barn- och ungdomspsykiatrin eller mer är en fråga för skolan. I förlängningen ställer detta starka krav på en effektiv samverkan mellan polis, skola, vård och socialtjänst. Så att ingen utsatt tappas bort.