Dagen före det att Daniel Helldén presenterades som valberedningens förslag till nytt språkrör, kom rubriker om inre kris i Miljöpartiet. Märta Stenevi, det språkrör som är kvar efter Per Bolunds avhopp, påstods ha dragit från Stockholm för att slippa stå på samma podium som Helldén. Hon hänvisade i stället upprört till privata, personliga skäl – och när Helldén presenterades på fredagen var Stenevi på plats.
De har och har haft olika idéer för hur MP ska profileras framöver, det är inget nytt. Utåt sett verkar det dessutom vara två personligheter som antingen kan verka inom internt vapenstillestånd eller drutta ned i fullt inre kaos. För det har varit – och är – en tuff tid för MP i år, trots att den opinionsmässiga krisen inte är akut. I stället har det bullrat om Stenevis ledarskap och det rejält. I ett mejl till valberedningen har facken Unionen och Saco markerat att arbetsmiljön på partikansliet är ohållbar. Det har talats, via källor, om toxisk toppstyrning och akut intern kris, samt att Stenevi ska ha markerat missnöje med Helldéns möjliga roll som språkrör.
Det här är inte en lägereld där alla håller hand och sjunger kumbaya.
Samtidigt ska man ha i åtanke att förändrings- och brytningstider sällan är konfliktfria. Någon vinner, någon förlorar. I somras samtalade ledarsidan med språkrörskandidaten Daniel Helldén, känd i östra Sörmland för att politikerkarriären började i Björnlunda och Gnesta. Rubriken säger det mesta: Helldén kan det där med att väcka känslor. Detta verkar också vara Stenevis ledarskapssignatur, kanske än mer så.
Det är därför fullt påkallat att utfärda stormvarning.
MP letar efter ett fotfäste efter regeringsåren, i en tid där många partier har en väl utvecklad miljö- och klimatpolitik. Och Miljöpartiet är det parti som hårdast har attackerats av den arga, arga svans som följer med Sverigedemokraterna i svensk politik. För Tidöpartiernas försök till enighet är MP en mer fast, lättillgänglig fiendebild än vad Socialdemokraterna och Centerpartiet är.
Det är i detta partipolitiska klimat som Miljöpartiet nu kan få två språkrör som framstår som varandras motpoler. Medieintresset för att följa interna temperaturskiften lär inte minska jämfört med de senaste rapporterna om inre turbulens, före valet av språkrör.
Partikongressen är i mitten av november. Kom då ihåg: Hård konkurrens är inte en självklar minusfaktor. Med två likställda ledare kan det antingen bli härdande eller härdsmälta.