Det är inte längre är lika givet att val handlar om block mot block. Den skarpa skiljelinjen mellan höger och vänster har ersatts av något mer löst, även på riksplanet. I kommunpolitiken lagar man än mer efter läge.
När SVT frågar socialdemokratiska kommunpolitiker om vilket parti de helst samarbetar med – och helst ser ett regeringssamarbete med, blir svaret Centerpartiet. Socialdemokraterna lade en hel del kraft så sent som inför 2014 på att försöka trycka Centerpartiet ur riksdagen, och nu detta. I ett annat opinionsläge och med andra partipolitiska vänskapsband.
I nuläget ser många socialdemokrater en situation där vägen till maktinnehav ofta bygger på relationen till Centerpartiet. Många centerpartistiska folkvalda har under den pågående mandatperioden samtidigt hyvlat ned tröskeln för samarbete med S. Ett exempel är kommunpolitiken i Nyköping. Man gör vad man kan med det man har. Den som samarbetar med C vet i stort vad man får.
De större positionsförändringarna i rikspolitiken skapar friktion på fler ställen än de uppenbara. Notera hur det tidigare sverigedemokratiska toppnamnet Paula Bieler nu öppet kritiserar partiledningen för att ha bundit SD hårt till ett konservativt block – och därmed stängt dörren till Socialdemokraterna. Möjligen krattar hon manegen inför en comeback, men riskerna med att forma fasta block är givna. Det gemensamma löftet är inte lika en given väljarmagnet som det var inför 2006 och 2010.
Detta ser vi tydligt i lokalpolitiken. De fyra kommunledningarna i östra Sörmland består av fyra olika samarbeten. Det lär bli minst lika trixigt efter 2022. SN:s fristående socialdemokratiska krönikör Ulf-Göran Widqvist satte fingret på detta i sin senaste krönika. Alla samarbeten kommer till ett pris, ingen får något gratis. Partiers egenintressen är alltid starkare än vänskapsbanden med andra.
I Nyköping styr nu Socialdemokraterna ihop med Centerpartiet och Miljöpartiet, med Vänsterpartiets tysta acceptans. I Trosa står den borgerliga fyrpartialliansen fortfarande stark, fri från rikspolitikens turbulens. I Gnesta är socialdemokrater och moderater inne på andra mandatperioden ihop, numera med en ytterst pragmatisk sidodialog med oppositionens Centerpartiet och Liberalerna. I Oxelösund är det Socialdemokraterna och Vänsterpartiet som har knapp majoritet. I regionen är det Socialdemokraterna, Vård för pengarna och Centerpartiet som styr.
Hösten 2022 kan sällskapsbehoven förändras över en natt. I Gnesta är dörrarna så pass på glänt mellan den största oppositionen (C och L) och styret (S och M) att det relativt snabbt skulle kunna bli ett nytt styre, även med ett snårigt valresultat 2022. För övriga tre kommuner är det inte ett lika töjbart läge, på ytan. Med de nuvarande opinionsmätningarna som grund blir det lokalt sett lika svårt för traditionell blockpolitik 2022 som efter 2018. I rikspolitiken kan det till och med bli en jämviktsriksdag – utan given vinnare.
Politiska samarbeten uppstår ibland likt en sista desperat raggning på krogen innan den stänger. Det blir som det blir utifrån det som är. Andra gånger är det frukten av en stegvis förändrad dialog, lite bortom det rent impulsiva. Sådant syns inte alltid på ytan och det finns inte alltid skäl att skylta med utåt. Rätt eller fel, men det kan underlätta när man måste sätta sig ned och kohandla om makten.