I lördagens SN skrev vi om behovet av att ha krisberedskapsutrymme i sjukvårdens planering. Där tog vi också upp nödvändigheten av ett undersköterskelyft. Det vill säga ett karriär- eller kompetensutvecklingsutrymme för den yrkesgruppen. Att erbjuda vidareutbildning och nya specialkunskaper som del av jobbet. Inte enbart uppgradera sig till sjuksköterska, vilket i sig är en bra möjlighet.
I en kommentar på sn.se skriver läsaren Elisabeth Carlsson följande:
Jag är undersköterska och har gått en specialistutbildning, men enligt region Sörmland finns det inget behov av det så då kan jag heller inte bli anställd som det. Jag kan inte få en ny titel utan är anställd som "bara" undersköterska.
Sjuksköterskor som vill vidareutbilda sig får dessutom betalt och det får inte en undersköterska, i alla fall inte jag. När jag kontaktade utbildningsenheten så var svaret att jag kunde få ersättning om jag bland annat ville utbilda mig till sjuksköterska, men inte fördjupa mina kunskaper som undersköterska. Det här tycker jag är att diskriminera en hel arbetsgrupp och djupt orättvist! Jag bekostade hela min specialistutbildning själv.
Så långt hennes ord. Om vi breddar bilden från det enskilda fallet finns här en viktig princip att ta fasta på. Fler behöver välja att jobba som undersköterskor.
Region Sörmland har att visa att länets sjukvård är positivt inställd till att låta en stor yrkesgrupp som undersköterskor engagera sig i kompetensutveckling, att lära sig mer, lära sig nytt, mer specialisering – och möta arbetsgivarens stöd och uppskattning för detta. Det finns en orättvisa i att några har gått före och finansierat sin egen vidareutbildning utifrån egen vilja och ambition. Men bättre sent än aldrig.
Framtidens vård ska vara en arbetsplats som lockar, oavsett vad man anställs som.