I veckan (18/10) var det dags för den uppmärksammade presskonferensen om regeringens nya klimatpolitik. Utredaren John Hassler presenterade sin rapport tillsammans med miljö-och klimatminister Romina Pourmokhtari. Det var en självsäker Hassler som tog plats vid podiet med en tydlig EU-flagga i bakgrunden. Det var en vacker inramning av hans presentation, eftersom globaliseringen och EU-perspektivet var en tydlig komponent i politiken som presenterades. Det nationella fokus som tidigare stått i centrum inom klimatpolitiken byttes ut mot en tydlig tanke om EU-integration, vad gäller policy och verktyg. Totalt presenterades 46 nya förslag för klimatpolitiken inom tre huvudområden.
Nu återstår att se hur dessa förslag kan genomföras.
Regeringen har, på goda grunder, kritiserats för sin bristande klimatpolitik sedan den tillträdde. Det har ekat tomt på förslag och reformagenda för att bekämpa utsläppen. Utredningen är helt nödvändig för miljö-och klimatministerns trovärdighet. Men ära den som äras bör: utredningen är positivt överraskande.
Det var en offensiv och mångsidig reformagenda som lades fram. Till mångas lättnad var det första som yttrades vid presskonferensen ett klargörande om att de nationella klimatmålen bibehålls. Om än med mindre justeringar för att synkronisera med EU:s Fit for 55, vilket snarare innebär en högre målsättning, enligt Pourmokhtari. Därtill föreslogs ett nationellt handelssystem med utsläppsrätter för de utsläpp som ligger utanför EU:s ETS, som omfattar drygt 40 procent av unionens gemensamma utsläpp. Ett mål för elektrifieringen föreslogs också, samt ökad ekonomisk kompensation för de som påverkas av vindkraftsetableringar, i syfte att snabba på utbyggnaden. Vi har sett på nära håll hur laddat det är, i Långgrund-debatterna.
Utredningen har även ett fokus på strukturomvandlingen, en demokratisk acceptans och förankring för de nödvändiga reformer som ger fördyrande koldioxidpriser. Exempelvis föreslogs klimatbonusar till hushållen och ett transportstöd till hushåll på landsbygden. Om man vill få med medborgarna på tåget kan dessa förslag vara viktiga pusselbitar för att förändra samhället i fossilfri riktning. Klimatmålen måste också vara stabila över tid.
Samtliga utredarens reformer är enbart förslag. Ett papper med ambitiös klimatpolitik tjänar inte mycket till om inte regeringen, med Pourmokhtari i spetsen, förmår genomföra den politiken eller samla tillräckligt stöd för den.
Särskilt svårt blir det att driva igenom en ambitiös klimatagenda när Sverigedemokraterna styr Tidöskutan. Det är nu upp till bevis för miljö- och klimatministern. För som Hassler själv påtalade: vi kan inte vänta. Att öka utsläppen nu för att minska sedan är inte ett alternativ.