I samband med att Ungerns parlament godkände den svenska medlemsansökan till Nato, skrev jag om en del av det som nu väntar för Sveriges och Sörmlands del. Missade du den ledaren så finns den här – och läste du den då, ska jag inte hindra dig från att göra det igen.

Vi behöver som samhälle och som medborgare nu förstå vad som behövs, vad som förväntas av oss och vad vi kan ha hjälp av våra alliansvänner med. Som del av Nato har Sverige och även Sörmland ett antal strategiska värden, både platser och verksamheter som gör oss starkare och bättre i försvaret mot främmande makt. Vi får nu hjälp i försvaret av det samhälle vi har och vill förbättra, men det kräver också att vi gör mer själva. 

Det kommer också att kosta i form av skattemedel. Räkna med upp mot tre procent av BNP till försvaret, men notan blir på mer än det som är vapen och annan militär materiel. Vi har ett robust totalförsvar att bygga. Vi behöver också ha resurser att hjälpa Ukrainas hjältar att stå emot och pressa tillbaka den mordiska angriparen från Moskva. Vår framtid hänger på detta. 

Vi behöver med egna medel också finansiera allt från infrastruktur och livsmedelsförsörjning till hur sjukvården organiseras och planeras. Värdefulla förmågor och resurser får inte fastna mellan eller inom byråkratiska system, i planläggningarnas gråzoner. Sådana svaga punkter är mumma för motståndaren.

Det här arbetet handlar inte minst om sådant som våra kommuner har att ta i. Region Sörmland har sitt Natouppdrag och Länsstyrelsen i Södermanland är bland annat del av Mellersta civilområdet i Totalförsvaret. Det handlar om hårt jobb, jobb, jobb till stor nytta, nytta, nytta. Om vi gör det bra, gör det rätt och övar, övar, övar.

Behovet är sedan länge uppenbart. Men det blev inte mindre angeläget av att den amerikanske presidenten Joe Biden nu har sagt i direktsändning: ”Välkommen till den starkaste militäralliansen i världen. Välkommen, välkommen, välkommen!”

Thank you, Mister President! Vi känner oss hedrade av att kunna jobba tillsammans.