Oppositionen i Nyköping är inte bara i klar minoritet, den är också splittrad. Maktförhållandena i kommunens högsta beslutande organ är helt i styrets favör. Socialdemokraterna och Moderaterna gör vad de vill, så länge de är överens. 

Oppositionen spretar från ytterkant vänster till ytterkant höger. Det är nästan omöjligt för partierna att ens samla sig för att driva igenom en återremiss. Detta skulle annars tvinga S+M att utveckla ett underlag innan ett slutgiltigt beslut. 

Medveten fördröjning, sade kommunalrådet Urban Granström (S) om återremisser vid senaste fullmäktige. Det är förstås maktens retorik. Att tvinga ett styre att förtydliga underlaget till ett beslut är en liten, men viktig del av våra parlamentariska processer. I en demokrati är minoriteten viktigare än dess storlek. Tanken är att rollerna snabbt ska kunna skifta, och respekten följa med.

Nyköping styrs sedan valet 2022 av de två traditionellt största partierna. Socialdemokraterna och Moderaterna har en så stor övervikt att det starkaste inflytandet oppositionen kan få till är en återremiss som minoritet i ett ärende. För det krävs en tredjedel av rösterna. 

Partier behöver inte gilla varandra för att göra detta, men avståndet mellan Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna är enormt. I Nyköping kan fem oppositionspartier från SD till Miljöpartiet, om V inte följer med, samla precis så många röster att det räcker till en minoritetsåterremiss. Men det sitter långt inne, av både strategiska och ideologiska skäl.

Vänsterpartiet lär aldrig att stötta ett krav som SD är med i, än mindre lägger fram. Det tackar nog de styrande partierna för. 

På senaste fullmäktige försökte oppositionsrådet Malin Karlsson (SD) få till en återremiss före beslutet om de stora investeringarna i sophämtningen. Det gjorde även Maud Wachtmeister (KD) och Torbjörn Olsson (C), vars parti sannerligen inte är SD-vänner. Helt nya sopbilar och nya sopkärl ska köpas in. Men att övertyga Helena Dahlström (V) och Marco Venegas (MP) om att sophämtningen blir mer kostnadseffektiv om den upphandlas, det är nog kört rent ideologiskt. 

Andra frågor kan vara mer lättjobbade. När framtiden för vattenkraftverken i ån debatterades ifjol var det riktigt nära, men inte heller då blev det en minoritetsåterremiss. Oppositionen har inte kunnat samlas i ett läge där sakfrågan ses som viktigare än sällskapet. Kan ett sådant läge ens uppstå?

Nåja, oppositionen behöver ju inte tystna för det. Partierna behöver inte hålla hand. Det långsiktigt viktiga är att kritik och diskussioner når utanför salens väggar. Att det blir snack om saken. 

I detta har varje parti i oppositionen sitt ansvar. Den som vill vinna ökat förtroende i nästa val har att vara den röst som får väljarna att fundera på om S+M verkligen är rätt för Nyköping. Då gäller det att höras och synas.